Aftonbladet – 21 september 1859, sida 3

; Dessa intressens mäålsmän måste vara diplomater först och främst, och allra minst folkombud i ordets ädlaste bemärkelse. För den goda sakens befrämjandev, för erhållande af medborgarekronan vid hemkomsten, tvingas de ofta, kanske under hela riksdagen, att undertrycka sin sjelfständighet, underhandla med sin öfvertygelse, och stundom blunda för hvad som är statens sannskyldiga bästa. Det är klart att ju flera de representanter äro, hvilka åtagit sig kallet att vara målsmän för lokala intressen, desto lättstyrdare äro både de och hela riksdagen, desto lättare är det, att just medelst dessa målsmän, som man helt begripligt i det allra längsta låter tjena för Rachel, drifva igenom åtskilliga anslag af det ömtåligaste slaget. Derföre hör det också numera till förberedelserna för hvarje riksdag att öfverallt lokala intressen uppväckas, och dertill fordras visst icke stor skicklighet. Vid sista riksdag bortslösades stora summor af statsmedlen, för att tillfredsställa en mängd olika intressen. Belöningen härför blef på pricken hvad som beräknades, nemligen bifall till anslag af det ömtåliga slaget och följden deraf blef hvad som äfven beräknades. nemligen att en god början lades till statens utländska skuldsättning. För att nu återkomma till den lilla staden vid Wettern, så är det påtagligt att de goda Grennaboerna i främsta rummet af alla frågor, som vid riksdagen kunna förekomma. sätta sit hamnbyggnadsanslag — också lider det intet tvifvel, att den goda staden alls icke frågar efter sin representants riksdagsmannaverksamhet i öfrigt, blott ändamålet med hans sändning vinnes. Men emedan detta meå temlig visshet alls icke ernås, om han visa sig oppositionelt sinnad, och fraterniserar med hbrr Björck, Billström och Gråå — så får har akta sig derför. Men allra kinkigast torde blifva till hvem han inom ståndet skulle sälla sig, enär så många af de förra ledarne saknas, och nya icke så lätt uppstå inom borgareståndet i sitt nybildade skick. Positionen blir derföre, kinkig för lokalintressenas målsmän, ty den benägenhet, som de genom lojal undfallenhet, eller servil medgörlighet för värfva sig hos de två främsta stånden, kan ganska lätt medföra afslag hos de två andra stånden, och frågans hänskjutande till förstärkt statsutskott är vanskligt. Men — föreställa vi oss, att flera af våra läsare, som icke äro bevandrade i riksdagsintrigerna, skola fråga — är det möjligt, att representanter finnas, som för egna eller lokala intressens befrämjände affalla från sina förra Politiska grundsatser? . Tyvärr nödgasvi härpå svara ja — och hvad än ledsammare är, vi skulle kunna åberopa många exempel derpå,. om utrymmet sådant medgåfve. Anför då ett enda exempell torde någon misstrogen ropa till oss. Nåväl! Se här ett taget ur hopen: Så länge Thore Petr lefde, och ett par år derefter var hr Pehr Muren en ifrig oppositionsman och ett eko af sin nyssnämnda förebild. Se der åtminstone en, sade hr Muråns vänner, som de maktegande icke kunna tjusa, och sam alltid blir en folkets man. Hr Muren var då den populäraste mannen i hela Gefle, De mest liberala fäderna i nämnde stad läto döpa sina söner till Pehr. — Ett par år förflöto. Då började ett bolag, uti hvilket hr Murån blef själen att bygga Gefle-Dahla-jernvägen. Han erfor snart att statens kraftiga medverkan till företagets fullbordande icke blott var förmånlig, utan rent af nödvändig. Hr Muren blef naturligtvis detta lokalintresses målsman, han glömde Thore Petr och dennes regel i politiken ingens slaf — och ingens tyrann: han blef plötsligen med hvar dag klokare, skuddade det Petre-oppositionella stoftet a sina skodon, blef de maktegandes slaf, på samma gång som deras vapendragare och deras motståndares tyrann, så vidt han förmådde. Affallet kom både regeringen och Gefle-Dahlajernvägen till godo. Gefle är en praktisk stad: Hr Muren är dertöre ännu den populäraste mannen i staden. Och hvarföre? Jo blott emedan han har befrämjat ett stort lokalt intresse. Om hr Murån varit en hårsmån skarp: sinnig, så skulle ban nog insett, att GefleDahla-jernvägen var ett företag så nyttigt i stor skala, att statens medverkan dertill i alla fall vunnits utan br Murens politiska affall. Men Petrå var död, och hr Murån lydde blott sitt ödes bud. En reflexion kunna vi icke här undertrycka. med anledning af hr M:s popularitet i Gefle. Om en stackars borgmästare med gamla ungkarlsskulder, bustru och 7 å 8 barn, sarct 1000 rdr i årlig inkomst lyckas bli riksdagsman och för egen räkning, d. v. s. för eget intresses befordrande gör ett affall och belönas derföre med en domsaga, så far han sedan mycket illa i den stad, som valt honom till riksdagsman. Men om samma borgmästare såsom riksdagsman i stället sju resor gör affall för sin stads bästa, så klandras han alls icke der, han blir tvärtom lofsjungen, om han än genom sin röst afgjort fördubblade ansk g till alla huöfvudtitlarne. Det förefaller oss emelletid, som skulle den öslighet i grundsatser, hvilken alstrats af losälintressena, ieke vid instundande riksdag vinna lika stora segrar som vid den sista. Vi ro att en reaktion i det allmänna tänkesättet edan; inträdt, och att, med ledning af.den, de lifvande representanterna . skola; bättre än tundom hittills, vaka öfver det allmänna bästa. P. fr Rättegångsoch Polissaker.