Aftonbladet – 21 september 1859, sida 3

VV Skicka ut till mig en karl, som bor på min egendom och kallas zigenaren Jack; fjorton dagar efter hans ankomst skall jag vara hos er i London. För att verkställa detta fordrades tid; och tid var för bankiren ännu dyrbarare än pengar; det var en vara, som han till intet pris kunde förskaffa sig. Å Ett annat skäl till oro var hans kassörs begäran att, enligt ett gifvet löfte, han skulle taga honom till sin kompanjon. Dessa anspråk skulle aldrig kunnat framställas vid. en mindre lämplig tid eller på ett mera förnärmande sätt, ty mannen visste för mycket för att låta gäcka sig, och för litet att få fullt förtroende. Uttröttad och alldeles utom sig genom de dagliga qval och förödmjukelser han måste utstå med leende blick, skref den usle mannen följande svar till sin korrespondent: Den person, ni behöfver, skall lemna London om tre dagar — nemligen min kassör, Bight. Zigenaren Jack skall åtfölja honom. Haf lika omsorg om dem båda. Försigtigtvis bar han sjelf brefvet på posten. Följande morgon återkom kassören till sin vanliga, begäran. ; Tiden är ej rätt väl vald för en förändring i firmans, svarade hans chef mycket mildt; hvarföre ej så gerna vänta?, Emedan jag har väntat länge nog, sade den förre, och emedan ett. ouppfyldt löfte är en osäker sak. Hittills bar jag tjenat er troget — myeckat to S Huru mycket var ni är bereddatt sätta in i banken?, frågade sir John betänksamt. Trewsen pund,, svarade kassören. Summan är bra liten.n ven mina få : 2 tjenster — bJa ja, det är dock ej detsamma som pen