Aftonbladet – 17 september 1859, sida 3

Genmäle till hrr Valeur komp; Ehuru någon tid förflutit sedan hrr Vaäleur komp. förfättare af upptågev Mämsell Garibaldis behaga hedra det-korta: yttrandet derom i detta blad mec ett längre genmäle, anser sig dock referenten — som till följd af någon tids bortovaro ifrån staden, först genom en i dessa dagar i en annan tidning synlig artikel, med lifligt intresse berörande ifrågavarand ämne, blifvit derpå uppmärksam gjord — att så kor! som möjligt söka ådagalägga, al huru pass mycker valör hrr: Valeur komp:s diatriber månde vara. Eget nog åberopa hrr Valeur komp., för sir framställning af en viss lefvande person till offent ligt förlöjligande på scenen, just den författare, son referenten, om han haft för afsigt att ingå i e djupare undersökning af denna vigtiga principfråga skulle hafva uppställt såsom ett för alla tider var nande exempel på -till hvilka olycksdigra följder et: dylikt antingen af lättsinne eller af. illvilja dikterad: förfaringssätt kan leda: — men ännu mera besynner ligt förefaller. det att, då lHrr Valeur kömp. omvämna flera skådespel af samme författare, de hel och hållet ignorera hans mest beryktade verk. Dei hade härvidlag annars icke värit så ölämpligt att erinra om hurusom det just var i skådespelet Molnen som den qvicke, men giftige Aristophanes framställd Sokrates till hopens iAthen förlustelse och begabbande, och om än den ädle. vise, långt ifrån att frukta det lågsinnade anfallet, i stället sjelf infani sig i teatern och der valde en så upphöjd plats, att skrattarne och belackarne skulle på en gång få friti begrina ej mindre den förlöjligade och svärtade afbilden. på scenen, än sjelfva förebilden — om än år förgingo emellan första framställningen af Molnen och den rättegång, som börjades emot Sokrates, och hvars resultat var det domslut, som, till evig skam och nesa för Athen, dömde icke. blott dess på:dev tiden, utan måhända alla tiders visaste man och ädlaste vise till giftbägaren — så är dock ännu i dag efter nära två och ett halft årtusendes förlopp den åsigt beståndande — och detta oaktädt alla bemödanden af Aristophanes beundrare att hvitmena honom — att Aristophanes genom sitt smädefulls skådespel lade grunden till Sokrates dödsdom. Varc detta nog sagdt om hrr Valeur komp:s åberopande af Aristophanes exempel, och-skulle någon tycka att sammanställningen med nämnde hrr och den grekiske komediförfattaren icke är så alldeles adeqvat, så må erinras om att det var brr Valeur 8 komp:s eget subjektiva tycke, som gifvit anledning dertill och att frågan egentligen icke rörver den större eller mindre talang den ene eller andre. författaren må ega att förlöjliga en person på scenen, utan den moraliska rätten. dertilloch möjliga: följden deraf; och att klart reda denna fråga, dertill borde blott nämnandet af Aristophanes namn. för. den oväldige vara tillfyllestgörande, Hvad beträffar hrr Valeur. komp:s subjektiva tycke, om melodien till Så;lunkom vi-så.småningom:, hvilken benämnes den högtidliga marschen