Aftonbladet – 17 september 1859, sida 3

musikaliska akademien hade ledsnat vid KirIsteinska huset, eller också att hr Dannström Ttill allmän belåtenhet ämnade öppna en-ny. större sångskola vid sidan af sin vackra pianoexposition. Men så kom der en annan klok man och talade om den egentliga meningen med hr Hammers Oddon. Den outtröttlige samlaren af gamla konstalster och gamla juveler hade nemligen under många år med förargelse sett hufvudstaden lida brist på en någorlunda billig och ändamålsenlig lokal för musikaliska tillställningar, offentli a föredrag m. m., och han hade satt sig i sinnet att rivalisera med envåldskonungen på detta område, hr de la Croix. Sedan han nemligen sett att Rydbergska hotellet icke blifvit något sådant Hötel de Ville som testator hade önskat, utan ett värdshus och en spelglubb, tänkte han: Jag skall afhjelpa de stackars artisternas behot ataf en lokal, som inte uppslukar nela inkomsten af deras soirer och matinger; jag skall blifva dem en räddare i nöden! Så talade den kloke mannen, och hela hufvudstaden välsignade hr Hammer; alla konsert-och föredrags-hungriga artister och litteratörer höllo på att votera honom en tacksamhetsadress, och hr de la Croix ämnade redan sätta ned priset på sin dyrbara salong till hälften, då hastigt det rykte spridde sig. att hr Hammer uppgifvit planen att inrätta en salong för konserter och offentliga föredrag. af bvilken vi äro i största behof, för att i stället inne på gården af sitt hus uppsätta en iiten teater, af hvilka vi redan hafva för många. Visgerligen tviflade man ännu på sannolikheten af en sådan omsadling; men snart fick nan visshet, i det att en d g en person inkom på ett af stadens schweitzerier och, då han der begärde en blandare, märkte att mamsellen var sysselsatt med att inläsa en roll. Förvånad frågade han henne om hon skulle vara med på något sällskapsspektakel, men fick i stället till svar att hon till bösten var engagerad som primadonna vid Odeon-teatern, auset n:r 28 på Regeringsgatan, Det var således sannt! Den stora nyheten spridde sig med blixtens hastighet, och de som förut varit förtjusta öfver hr Hammers goda id, sågo litet snopna ut. Och hvad som värre var, Thalia, stackars mentiska, blef rysligt ledsen öfver att få ännu ett hemvist, der hon kanske aldrig skulle blifva hvarken mantalsskrifven eller bosatt. Hon resonnerade ungefär så här: Man bygger och inreder den. ena teatern efter den andra, och det har blifvit ett riktigt raseri att vilja visa mig för penningar. Men medan man så bygger och inreder, är det alltid lika ondt om både aktörer och författare. De fyra eller fem teåtrar, som hufvudstaden redan eger, hafva minsann ingen uppsjö på talanger; hvarifrån skall då den sjette eller sjunde taga några sådana? Skall kanske återigen en beskedlig landsortstrupp : från Hjo eller Grenna komma för att inviga mina beskedliga Stockholmsboer i konstens sanna mysterier? Men det är bra obeskedligt af hr Hammer att narra hit de stackars menniskorna, för att blifva ett gyckel för vår bildade. ungdom och ett tidsfördrif för våra flanerande löjtnanter. Skall jag kanske återigen få se sådana gestalter som Johannes Gutenberg, Eric den fjortonde och Gustaf II Adolf inklämda uti en låda om åtta fots fyrkant och framstälda som profryttare för den dåliga smaken ? Så säger den stackars sånggudinnan, i det hon med förtviflan blickar upp till de utslagna viggarne och de vanskapliga fönstren på gården till huset n:r 28 Regeringsgatan. oo Och ingen kan väl undra på att hon blir illa till mods, ingen med henne väl menande medborgare kan väl underlåta att bedja br Hammer taga sig ytterligare tjugofyra timmars betänketid och fråga sakförståndiga oc. konstförståndiga om råd innan han låter der rysligt tillämnade duodesteatern löpa af stapeln. Ty i sanning, den beskedliga Thalie är inte så att leka med, som hr Hammer kanske tror. Visserligen har hon i många år visat sig så medgörlig, att hon inte utsuddat en viss prunkande inskription å det ten pel, der hon riktigt skall vara bemmastadd; men det kunde ju dock hända att hon i vredesmoc drar ett streck öfver det alnshöga Odeon om prunkar på n:r 28 Regeringsgatan, och att den för henne afsedda lokalen s.utar med att blifva er-beskedlig table dhöte eller nå: got i den vägen. Hvarföre inte då så gerne förut gifva den en besfämd genre, hvilket der svårligen lär kunna få såsom teater, såvida icke den skulle komma att egna sig åt den sämsta af alla genrer, den tråkiga? Eller kanske ocksa — och detta är det sannolikaste — blifva ett hem för åtlöjet och grinet, i bvilket fall den goda smaken och den stackars dramatiska konsten visserligen. kunna taga sir reträtt genom de vida fönsterna, men dock alltid underkastas ett besvär, som det vor mycket ädelmodigare att bespara dem. Derföre, hr:Hammer, var ädelmodig mo den stackars sånggudinnan! Hon har nog den som göra henne tillvaron: bitter — hvarför skulle niöka. de fienders-antal? , Junior, Genmäle till hrr Valeur komp; Ehuru någon tid förflutit sedan hrr Väleur komp. förfättare af upptågev Mämsell Garibaldis behagar hedra det-korta: yttrandet derom i detta blad mec