Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

Ja,-en sådan -rättvisa -som El Tio Tomas bäst vet-att utdelå! döden för mitt förräderi, hämdför-minmakesmord, svarade Juana med fasthet. Skurkarne, som-fängslade de unga engelsmännen, hafva fört dem till fö stet Isolonda. Så mycket hörde jag dem säga. . Jag upprepar ännu en gång, tillade hon, ätt allt hvad jag önskar är rättvisa för mitt brott och hämd. för. den döde.nCarlistehefen såg -på henne med både medlidande och beundran, :derxhony lugn och rak, stod framför honom. Hah-kände sina landsmaninnor väl — derås passionerade, hämdtulla och dock så kärleksrika natur. Gån, sade han, med en röst så mild, att om de närvarande icke hade sett honom lika väl :som de hörde orden, så skulle de aldrig kunnat tro dem vara yttrade af den stränge och. sträfve krigaren. Din dom är redan fälld, fastän ej af någon jordisk..domare — himlen har uttalat ditt straff; det tillkommer, ingen menniska att jäfva, dess beslut.v Dödenn, hviskade Juana; gif mig. döden! Jag begär ju ingenting annat. Hade Lilini eller ODonnel, de fångna engelsmännens vänner, kommenderat carlisternas jarmå, så skulle: de icke bafvaikunnat visa större ifver att rädda dem än Zumalacarregui, hvars ordrer -Voro. hastiga-och bestämda. Inom mindre tid än en timma, sedan deras fångenskap blef honom bekant, stod en trupp: af tusen: man under vapen; färdig att marschera för att anfalla fästet ;och divisionsgeneralerria höllo sig beredda att understödja rörelsen, i händelse den skulle leda till-en allmän träff-ning, hvilket dock var föga att förmoda, då Rodil alltjemt ännu väntade på förstärkninar. : Då carlisterna. anträdde.sin marsch, följde den unga enkan dem på sin mulåsna. Fästet Isolonda, dit Harold och hans .med