Aftonbladet – 15 september 1859, sida 2

lyssnä till en sådan bön, ty all våregendom liga stölliet och köld försvinner, då en god gerning kommer.i fråga... Vännerna höllo en kort .råaplägning om hvad som var att göra i denna svårighet. Att vädja till biskopen af Leon, eller generalen, visste de skulle våra till ingen nytta; de hade redsn förgäfves sökt medla-sgodt-på båda dessa häll, och en känsla af uppmärksamhet, hindrade dem att taga ODonnel och Lilini till råds, då den förre var officer i Don Carlos tjenst, och den sednare hans undersåte. a Är han så svårt sårad? frågade Harold Tracy. Ja, i benet, senhor,, svarade budbärerskan, Soch jag förstår mig icke på sådana saker; han skall dö af brist på bjelp och hvad skall det då blifva af oss? å Tror du att han kan sitta till häst?, Jay utan tvifvelo, svarade Juana ifrigt, xmen vi hafva ej-en enda mulåsna, och om viäfven hade det, skulle vi ej våga lemna honom den. Hvarenda landtman är spion på sin granne; blir det upplyst, att vi gifvit honom herberge, så blir min man skjuten. Hennes oro och tårar syntes så naturliga, att inga misstankar kunde uppstå — oberäknadt det papper hon medfört, och som synbarligen var skrifvet af en engelsman, De unga männen. bade mer än en gång vågat sig så långt utom lägret som till qvinnans bostad, och hfvade af mensklighet, sågo de iatet skäl, hvarföre de ej skulle göra detäfven nu. Återvänd till ditt bem,, sade. Harold och lade ett guldmynt i Juanes handyssom hon :emotog med hycklard, eller verklig likgiltighet; vi skola varader nästan lika fort som du. Bådän?Utröpade hon. Ja, bådan, svarade den förre. . Qvinnans ögon lyste för ett ögonblick med