Aftonbladet – 14 september 1859, sida 2

ör den platsens erhållande aflagt samma prof, om erfordras för profession, och sedan dess vållit offentliga föreläsningar, hvilka lära med öje och nytta bevistats af ett talrikt auditoium, hvarförutan han jemväl medhunnit att litterär skriftställareverksamhet dokumentera sig så att han blifvit fördelaktigt vitsordad af utländska lärde. Oaktadt adjunkten Linder var så utrustad, när han sökte. platsen, och let således kunde anses öfverflödigt, underkastade han sig de kostnader och det obehag, som äro förenade med afläggande af lärdomeprof å en ort så långt aflägsen från Upsala som Lund. Man skulle väntat sig ett humant bemötande af systeruniversitetets lärde och att de, angelägna om den grekiska professi nens besättande med en skicklig man, skulle hjertligen välkomnat sökanden, såsom den mest dokumenterade, helst grekiska professionen och studiet i Lund så väl behöfva ryckas upp ur det lägervall, hvaåri det kommit, under det att den förre professorn sysselsatte sig med sina vackra arkitektoniska arbeten. I dess ställe blef det första svaret på hans ansökning ett inkompetensbetänkande af filosofiska fakulteten derstädes, med hemställan att ny ansökningstid skulle begäras. I afsende på sättet för fiågans behandling i fakulteten upplyser protokollet, att det för fakuhetens beslutmässighet minsta möjliga antal ledamöter, nemligen 7, voro närvarande, samt att, oaktadt yttrandet till dagens protokoll blifvit gifvet af två filologer, professorerna Tornberg (som frånvarande hade ingifvit skriftligt yttrande) och Ek, med. undan:ag af professorerna Wahlgren och Swedelius, ingen fästade något afseende på professor Tornbergs egenskap af filolog, ehuru hans namn-går vida längre än hr Eks, utan endast åberopade hr Eks votum såsom afgifvet af sakkunnig person, och detta trots den protest, som hr Ek sjelf deremot afgifvit vid den såsom, specimen utgifna afhandlingens ventilering medelst sitt tillkännagifvande att han på 28 år: ej stu derat grekiska; Icke förthy upphöjde professorerna Berlin, Jacob och Mortimer Agardh samt Eklund professor Ek till den ende sakkunnige och följde blindt hans yttrande. Om man derjemte besinnar den ställning professorerna Tornberg och Ek genom sitt förfarande möt hr Linder, ssom sökande, iakttogo, är det förvånande att just inhumaniteten, i motsats mot regeln att i tvistiga fall hellre fria -än fälla, skulle hafva den starkaste magnetiska kraften för hrr naturkunnige: Den framställning af hr L:s förtjenster, som innehålles i professorerna Tornbergs och Svedelii yttrande, hvilken sistnämnde genom ett utförligare yttrande slöt sig till professor Tornbergs åsigt, kan ej jäfvas. Professor Tornberg styrkte genom birogade afskr fter ur utländska journaler, att af Linder utgifra filologiska skrifter blifvit ördelaktigt bedömda. , både i England och yskland, samt förklarade, hvad den såsom spe-cimen utgifna afbandlingen anginge, att vhvad man än måtte säga om hans (hr Linders) katederspecimen, hvilka fel man än: trott sig upptäcka och accentuera, så har detta fullt ut så mycket värde, som andra. dylika arbeten vanligen ega, som väl i alla fall icke kunna sägas vara felfria, och har tillräckligen. ådagalagt, att hr Linder är fullt hemmastadd inom grekiska litteraturen, samt att försvaret tydlien bevisade hvad som: borde bevisas, nemligen att han sjelf författat afhandlingen, hvilket icke alltid, efter hvad sedermera upptäckts, varit fallet med många af fakulteten fordom i med högt loford vitsordade speciminan. Härjemte synes af de af sistnämnda professorer afgifna yttranden, att hr Linder jemte sina grekiska studier äfven vore stark i latinet, hvilI ket blifvit styrkt af ett väl vitsordadt docentspecimen, samt att han enkannerligen såsom latinsk skald kunde täfla med de skickligaste i vår tid. Mot dessa påtagligen icke öfveri drifna yttranden till hr Linders. förmån bildar professor Eks yttrande och fördenskull hela örfarande i denna sak en alltför skarp motsats. Ryktet har redan förut omförmält det öfversitteri och den inhumanitet som br Ek ansett sig tillständigt att iakttaga vid sitt uppträdande såsom fakultets-pponens, hvilka poster ban sig åtagit, oaktadt han i sin egenkap af dekanus för tillfället hade till pligt att tillse att ordning och skick iasttagas vid disputationsakter. Hela hr Eks beteende redan då röjde en förut fattad föresats att nedgöra speciminanten, ehuru det vid disputationsakten. var långt ifrån. att lyckas. Sanningsenligheten af detta rykte kunna vi icke kontrollera, men tonen i hr Eks anförande till protokollet förbjuder oss betvifla detsamma. I detta sitt anförande visar br Ek sin afsigt att totaliter nedergöra hr Linders vetenskapliga duglighet. Han lemnar ingen hr Linders merit oplockad, afgifna betyg af. Upsala filosofiska fakultet lemnas utan afseende, utgifna arbeten hänföras till den onyttiga litteraturen, och emot det såsom specimen utgifna arbetet, en framställning af de rhetoriska reglor, som finnas följda af två attiska.vältalare; Medocides och Antipson, riktas en hel gevärsalfva -af anmärkningar, i spetsen för hvilka ställen klander af valet utaf ämnen (märk professorm i romersk välalighet klandrar och: finner: behandling af. den grekiska rehetorikensteril, som just: efter hvad:alla veta, legat till grund för den romerska. vältaligheten) äfven hr Linders -profföreläsningar: gå ej fria. Hr Ek har emot dem dels anmärkningar, som: ej utsägas, dels påbördar han hr Linder såsom fel, hvad enligt nutidens. arkeologiska forskningar Viss på sitt. inflytande hos Rodil, lofvade Helsman äfven detta, dock endast om företaget Ivakades