Aftonbladet – 14 september 1859, sida 2

faldiga och oerfarna; men jag vågar ej synas i, denna affär. Om de. äfven genom; krigslyckan skulle falla i mina händer, kunde jag svårligen låta döda dem; ert parlament har eit så obehagligt; sätt att: sätta våra vänner, ministrarne i förlägenhet, genom opassande frågor och vi kunna ej berga oss utan dem för närvarande . Om ni sjelf ej vill synas,, anmärkte kaptenen, så kan. ni åtminstone i hemlighet bistå mig. I hemlighet — ja; det vill jag, sade Rodil. Det finnes bland urbanos en löjtnant, vid namn Ximenes, söm byser en synnerlig afsky för edra landsmän. Jäg tror den gynnaren när som helst skulle vilja våga sitt lif, för att taga en engelsmans. Ni skall få bonom under edra order. Det skulle vara fördömdt hårdt, om: I båda ej. skullen. kunna. uttänka något sätt att göra er af med er fiende. Kan han ej gifva honom ett dolkstygn i lägret? frågade den förre. : Derpå får han sjelf svara, afbröt generalen undvikande. Blefve han upptäckt i det liendiiga lägret, skulle ingenting kunna rädda hans lif. För att göra El Tio Tomas rättvisa, måste jag medgifva att han är ganska vaksam, hvilket vi bäst finna af stackars Manuels död och Carandolets knapphändiga räddning. Det skulle ej förvåna mig om drottningens styrelse till slut finge ingå någon öfverenskommelse med honom rörande fångarnes behandling på ömse sidor. Vi hafva varit rätt olyckliga under den sednaste tiden; vännerjoch anböriga till hans offer börja knota. Samma afton bade löjtnant Henrique Ximenes, af ur anosgardet, den äran att supera med sin generals engelske vän, som ganska snart märkte, hur föga grannlagenhet var af nöden, och således genast framstälde sin önskan; Spanioren antog begärligt förslaget, förutsatt att hans vilkor blefve uppfylda. Det föra rörde den:summa penningar han fordrade — företaget måtte nu ;utfalla , lyckligt. eller ej; det andra och kinkigaste var hans upphöjande till kaptensgraden. jassannt