Aftonbladet – 9 september 1859, sida 3

författaren, samt derigenom förskaffat äfven de sven: ska läsarne slutet på detta omtyckta arbete. — 3:0 Att det icke yar-förläggarens fel att afl. grefve: Björnstjernasanteckningar afstannat, är lätt begripligt, enär arbetetets afsättning värit ganska betydlig: Sårad egenkärlek framkallade på vissa Häll, så snart de första Häftena utkommit; flera angr NR mot uts gifvaren (märk, icke förläggaren), HVilken af konsiderationsskäl derföre: tills vidare uppskjätet utgifs vandet af fortsättningen. Detta till svar på de 3:ne armärktingarne rörande skrifter med firma Bonniers-förlag, och torde det vara iögonfallande för hvarje person, somvhar någon kän: gedom ont den svåra: ställning en bokförläggare oftast innebar mellan författaren oci publiken, att ofvan: nämnda siffra är Högst obetydlig, då man-tageribet traktande det stora; antal skrifter (uppgående tillflera hundrade), som med: nämnde firma utkommit på subskription; och häftevis. Om utgifningen af ett och annat deribland gått långsamt. och icke efter. löftej har felet-nästan alltid varit författarnes och utgifvarnes, men högst sällan förläggarens: Emellertid skulle det vara mycket angenämt orm alla subskribenter vore lika måna om att komplettera verk, för hvilka de antecknat. sig, som insändaren tycks vara. Bokförläggareyrket skulle då vara tacksamrmnäre än det nu är, då gudnås många subskribenter väl göra anspråk på att förläggaren skäll fullgöra sitt: åtagande, men sjelfva; redan eftersatt hafva uttagit några häften af ett arbete; ledsåa. dervid:ock lemna förläggaren i sticket a en massa. värdelösa defekter. dT sg 202 Alb. Bonnier.