Aftonbladet – 9 september 1859, sida 2

deltagande för mitt. väl. — hvarigenom. har jag förtjenat så mycken barmhertighet? Genom dets, svarade. snickaren, som gör en mennijeka. förtjent af: vida mer deltagande än den bäste af-oss kan skänka, då det vinner. Guds. förlåtelse — jag menar. ångern. Egna lidanden: hafva. lärt henne. barmhertighet. och hennes sanna, quinliga. känsla har. gjortdet öfriga. Jag trodde detta skulle blifva en lycklig dag, fortfor. han med. mildt allvar. Jag har emöttagit bref. från en. vän, som ni skall blifva rätt glad åt att få se — en vän som har ett ännu djupare intresse i er: välfärd, än alla, andra, ty hans egen lycka beror af den. Susanna gissade att. han syftade på den ädelmodige man som, till trots för det förflutna; hade lofvat att efter ett år taga henne till sin hustru. Han-ärhär inom: några: dagar, och har med sig gossen Watson. Denna sednare underrättelse var för hans hustru. Med en finkänslighet som skulle hafva hedraft. mången. af vida högre, stånd, lemnade Kit, rummet, för. att, låta Nancy. och hennes. gäst-språka förtroligt med hvarandra, Kanske, kommer, han, för att uppfylla sitt löfte, Susanna, menade den, förre. Bör jag — vågar jag väl emottaga hans anbud?, utropade den ångerfulla flickan. Derom måste du fråga ditt eget hjertan, svarade Hennes rättsinnige vän. ;Ingen annan kan gifva dig svar härpå, Känner du att det är renädt, genom de pröfningar du genomgått, att du verkligen älskar honom och kan göra honom lycklig, blif då hans maka. Han vet allt, och den man, som är ädelsinnad nog att taga ett sådant steg, ångrar dei gällan utan en rättvis. orsak, och: denna orsak är jag. fullkomligt öfvertygad om att du aldrig skal! gifva honom.