Aftonbladet – 8 september 1859, sida 2

var den första känslan af sårad blygsamhet. Derpå, med tanken på huru fullkomligt hon var i hans våld, utbrast hon i tårar och hopknäppte bedjande sina händer. Förråd mig icke, herrel utropade hon, tvinga mig icke att lemna denna plats, der jag med heder förtjenar dagligt bröd, och der min skam och synd äro okända. Om ni visste hvilka försakelser jag måste uthärda — de nedriga förföljelser, som bringade mig i förderfvet, så skulle ni beklaga, i stället för att håna mig; ja, herre, det skulle ni sannerligen. Ensam, utan en vän till råd och stöd — utan arbete, utan hem — med nöden för ögonen och förtviflan i bjertat. Förbarmande, förbarmandel Förskräckta vid åsynen af hennes tårar, började de små barnen äfven gråta och slöto sig rädda intill henne. Hade det funnis en enda gnista mensklighet och manlig heder i amerikanarens bröst, skulle hon icke förgäfves hafva vädjat dertill. I stället för att röras till medlidande, tycktes Brandon emellertid vara högligen road af denna scen. Ånger var en känsla som aldrig fått insteg i hans känslolösa sinne, och han hade ingen tro derpå hos andra. Förråda dig! upprepade han, hvem tänker förråda dig? Det blir ditt eget fel om inte vi blifva de bästa vänner. Man kunde ej gerna misstaga sig på den oförskämda blick, som beledsagade orden. Jag är en rik mannx, tillade han öfvermodigt; detta är inte rätta platsen för en så vacker flicka som du. Säg blott ett ord, så får du följa med mig tillbaka till London. Nej, aldrig, svarade Susanna bestämdt. Ja, då vet du sjelf hvad du utsätter dig för,, svarade han ond. Se så, var inte en toka nu, tillade han, seende att föremålet för hans grymma gyckel var nästan sanslös. Jag