Aftonbladet – 7 september 1859, sida 2

trädande ständer. Vi hvarken önska eller vänta detta. Men — och detta är vår andra anmärkning — det är en högst väsentlig skilnad mellan bekännandet af de, i vår tanka, nog vidtsväfvande finansiella satser, som af Handelstidmingen förfäktas, och ett strypsystem, sådant som det, genom hvilket Mössorna för ett århundrade tillbaka hardt nära ruinerade den svenska industrien. Vi äro förvissade att vår yrkesbroder i Göteborg, likasom hvarje vän af landets industriella för-kofran, skall vid närmare eftersinnande finna, att den frisinnade sidans seger vid hufvudstadens riksdagsmannaval snarare bör vara egnad att lugna än att uppväcka farhågor för ett vid nästa riksdag hotande strypsystem i afseende på näringsoch kreditlagstiftningsåtgärder. Handelstidningen har sjelf erinrat, att hr Almgrens öde vid valet kan betraktas såsom ett tecken, att man icke önskar frångå det fria tullsystemet. Ett något närmare skärskådande af de valde och af de uteslutne skall, förmoda vi, öfvertyga en hvar, att aflägsnandet af dylika återgångsmän i handelsoch näringslagstiftningen just varit en bland de genomgående tankarne vid uppställandet af den liberala sidans kandidater. Sålunda hade man sig angeläget att aflägsna hr Scharau, hvilken såsom bankofullmäktig en gång drifvit den läran, att räntan borde hållas hög för att stäfja spekulationsbegäret; man aflägsnade vidare hr Hesselgren, hvars prohibitiva och skråideer voro kända; likaså ; rofessor Wilander, som man — efter hvad vi tro på goda grunder — antog hafva en stark lutning åt den sida, som vill genom lagstiftning reglera nationens konsumtion och inskränka förbrukningen af de utländska lyxartiklarnep o. s. v. I stället sträfvade man att genomdrifva valet af sådana män som hrr Hjerta och Schwan, som båda gjort sig ett namn genom sin verksamhet för handelnsoch näringarnes fria. .aturenliga utveckling, och man satte vid deras sida personer, som väl icke tagit någon :å framstående del i de fejder, som utkämpats specielt på här ifrågavarande område, men hvilkas frisinnade tendenser i allmänhet väl kunna anses utgöra en borgen, att de äfven i detta hänseende äro tidens män. Men ehuru Handelstidningen synes något lugnad med afseende på följderna af vaiet i pufvudstaden för det fria tullsystemet, synes hon likväl hysa några farhågor, att de valde, lerföre att de sagt sig önska sparsamhet i statsutgifter, möjligen skulle vilja bidraga att åvägabringa ett nytt förmynderskap öfver det lättsinniga? svenska folket, således. understödja t. ex. de antediluvianska läror, som predikas i Folkets Röst, och dymedelst förnya ?Mössornas? bragder. Hvad nu först angår de uppsatser i F. R., som förmenas bära spår af att vara utgångna fråh källor liggande långt ofvan tidningens redaktion, så kunde Handelstidningen visserligen deruti hafva rätt, då uppsatserna alldeles icke behöfva ha någotsynnerligt högt ursprung för att komma från källor långt ofvan den tidningens redaktion. Men eljest har man här varit temligen allmänt ense derom, att de finansiella artiklärne i F. R. flyta ur en källa, i alla afseenden au niveau med bladets redaktion, och att talet om de utländska lyx-artiklarne o. s. v. stått i den fullkomligaste harmoni med de probibitiva strätvanden, hvilka hufvudstadens valmän vid utseendet af riksdagsmän visat sig uppskatta efter förtjenst. Eller kan vår yrkesbroder i Göteborg verkligen tro, att t. ex. hrr Hjerta och Schwan skulle vilja bidraga att lägga exporttull på silfver eller bidraga till några dylika regleringsåtgärder, med hvilka man visserligen då och då experimenterar i Mexiko, men som äro temligen urmodiga uti länder, der en gång sunda begrepp om handel och varubyte fått insteg, der man har ett myntvärde att upprättbålla och, tramför allt, ett nationelt anseende att bevara? Eller befarar han, att dessa hrr och de öfriga män, som blifvit insatta i borgareståndet af hufvudstadens frisinnade valmän, skulle vara sinnade att, såsom 1765 års ,Mössor,, vilja bidraga till åtgirder, som afse att styra kursen, med ens tillsluta alla låneutvägar o. s v. Vi för vår del kunna icke tro det, och vi anse, såsom vi redan nämnt, den utgång hufvudstadens riksdagsmannaval fått, såsom en vigtig garanti mot framgången af dylika hufvudlösa förslag, om de, hvilket vi i det längsta Letvifla, skulle på allvar blifva ifrågasatta. Vi tro att hufvudstadens representanter kurina och skola hålla sina löften om ifrandet för sparsamhet i statsutgifter, utan att derföre vilja blottställa näringarne genom införandet af ett förderfligt strypsystem, -ch ätt de samtliga ega den insigt i statshushållning och den klokhet, den besinning, att de icke, midt under följderna af en svår och i viss mån ännu fortfarande kris, skulle vilja bidraga att omstörta de befintliga kreditanstalterna och verkställa några äfventyrliga experimenter i afseende på näringslagstiftningen. EK. M:t har, enigt Posttidningen, under den 30 sistl. Augusti utnämnt och förordnat; vid Elfsborgs regemente: till underlöjtnanter, fanjunkarne vid regementet grefve OC. B. sS. Oronhjelm och G. ÅA. Hertzman, samt uti armån: till underlöjtnant, förre underlöjtnanten 223 ang nrta TY bla annant VT: TEA Tom