Aftonbladet – 7 september 1859, sida 2

Den unge ofliceren betygade sin fägnad öfver att se den vackra flickan så mycket friskare än vid afresan från London. Ja, är hon icke det? utropade den för tjuste fadren och betraktade henne ömt. Ingenting kan jemföras med landet. Jag bör. jar f) afsky för staden och har verkligen några tankar på att göra mig af med det hus jag tagit i London för tre år, och slå mig belt och hållet ned på Jandet. Albert kastade ovilkorligt en blick på Eugenia, för att utforska hennes tankar, men den stolta skönhetens ansigte förrådde intet — hvad helst bon också tänkte, dolle hon det för hvarje blick. Sir Mordaunt Tracy hade nu, tillika med sin syster och miss Cheerly kommit fram till de öfriga. Baronen räckte den unge mannen sin hand och bad honom vänligt vara välkommen, ty han erinrade sig mycket väl att han varit en af Harolds umgängesvänner. Min bästa vän, sade generalen, ni har försummat att presentera er följeslagare för 058. Med en obesvärad min förestälde Albert Mortimer m:r Brandon Burg. för de närvarande. Den nämnde personen bugade sig stelt. Emma studsade vid detta namn och trodde honom vara den man, hvilken så hjertlöst beröfvat henne sin lilla förmögenhet. Pretendenten till Burg Hall, förmodar jag? anmärkte baronen något spetsigt. Egaren, sir Mordaunt, den obestridlige egaren till godset, svarade Brandon. Min kusin, sominom sig kände att han ej hade nås gon rätt dertillj bar vägrat att åter börja process och alldeles dragit sig undan., Om så är, har han handlat ädelt, utropade general Trelawney. . Ja, verkligt ädelt, tillade miss Tracy.