Aftonbladet – 6 september 1859, sida 3

rande än ovänlighet. Det dröjde emellertid ej länge förrän Emma fullkomligt genomskådade såväl hennes bevekelsegrunder som sinnesart. Det fins intet bättre läkemedel för ett såradt hjerta,, brukade hon säga under deras promenader vid: de dagliga besöken på Grange, än ett verksamt utöfvande af barmbertighetsverk. Då vi söka lindra andras olycka, glömma vi vår egen. — Ack, Emmap, svarade den rodnande flickan, som fattade hvarpå hon syftade, jag skulle önska att jag hade din sinnesstyrka. Jag skulle hafva dött under hälften af det lidande och de svikna förhoppningar, du fått fördraga; min helsa gaf nästan vika för det första allvarsamma slag som drabbade mig. Du kan ej tro, tillade hon, huru mycket starkare jag känner mig, både till kropp och själ, sedan jag eger en vän till råd och tröst. Den kärlek till Harold Traey, som jag dolt i mitt hjerta, har hotat att förtära mig. Nej, säg icke så, svarade hennes vän mildt; en ren kärlek verkar aldrig förstörande; felet låg i den obetänksamma ed, hvari-. genom du förband dig att aldrig blifva hans maka. Stackars Harold ! suckade Isabella. Stackars Isabellals svarade hennes vän balft skämtsamt. Du ler åt min sorg — Nej, dertill vet du nog att jag älskar dig alltför verkligt,, -svarade den faderlösa och tryckte varmt hennes hand. Det var den bopplösa tonen i din röst som framkallade mitt leende. Säkert kan du icke tro miss Trelawney vara nog hjertlös och grym: att icke lösa dig från den ed, som systerlig kärlek och omsorg för hennes väl förmådde dig att gifva. En sådan förmodan är ej ens rimliga Ack, du känner ick: Eugenias, svarade den förra. . Förr ville hon 8e mig död än såsom Harold Tracys maka. I denna händelse måste du vädja till din fav, anmärkte Emma.