Aftonbladet – 5 september 1859, sida 2

jag som ledde intrigen, så skulle jag hafva börjat med att bibringa er någon bildning — jag menar ej skolkunskaper, utan en sådan bildning som umgängeslifvet förlänar och fordrar; nästa steget skulle hafva varit att se mig om efter en hustiu åt er — ett fruntimmer af rang och förmögenhet, hvars relationer kunde hafva blifvit er till någon nytta. Detta var ett förslag som retade amerikanarens fåfänga, och han invände blygsamt, att det ännu icke var för sent. Men officeren skakade tviflande på hufvudet. Ni kan ju göra ett försök med migo, tilllade den förre. Med en sådan mästare — Nå välo, svarade mr Mortimer skrattande; försöket är möjligt, men fordrar stort tålamod. Det har jag.. Och hvad som är änuu svårare — undergifvenhet nog att höra obehagliga sanningar. Hvarje land, fortfor han, bar fullkomlig rättighet-att stifta sina lagar för moral och umgängessätt; ert är kanske utsökt i Amerika; men lita på min försäkran, att här skall ni icke förskaffa er tillträde inom någon god umgängeskrets. Ni är för det första obelefvad och bullersam. Nå ja, litet otålig kanske — jag medger det. a Ni tycker om att höra er sjelf tala. Vi hafva icke mycken aktning i nya verlden för en man, som ej äri besittning af väljalighet; en kongressledamot skulle kunna tala ihjäl en alligator. Ja, men vi hafva inga alligatorer i England, utom i våra menagerier, inföll Albert något kärft. Det första ni måste förvärfva er är uppmärksamhet, Bifalles.v Det andra: att kunna tiga. Bifalles äfven. Det tredje blir: att öfverlemna er åt min ledning utan förbehåll. Brandon medgaf äfven detta, och på dessa vilkor antog Albert Mortimer honom såsom sin lärjunge i konsten att lefva.