Aftonbladet – 5 september 1859, sida 2

— Följande till Svenska Tidningen insända uppsats med deri omnämnde förhållande, är en ny kraftig erinran om nödvändigheten af begrafningsplatsernas skyndsamma förläggande utom stadens tullar. Insändaren yttrar: Flera personer, som under innevarande sommar öfvervarit jordfästningar uti graffivalfven under den midt i staden belägna tyska kyrkogården, hafva beklagat sig öfver de pestartade ångor, som under sjeliva begrafningsceremonierna utströmmat från hvalfven och hvilka varit så olidliga, att man nödgats medelst rökande af cigarrer söka bortblanda dem. Det omtalas till och med, att personer, strax efter att hafva bevistat dylika begrafningar, hastigt insjuknat, Dessutom uppgifves, att de ifrågavarande hvalfven skola vara ett tillhåll för en otalig mängd af stora råttor, hvilka af liken hufvudsakligen hemta sin föda, och dessa djur sägas vara så glupska, att i hvalfven nedsatta likkistor efter ett par månaders förlopp befunnits till stor delsöndergnagda och sjelfva liken på ett ohyggligt sätt sargade eller uppätna. Då man besinnar, att det för helsan så högst vådliga likgiftet ganska lätt kan genom råttor spridas till de kringliggande husen samt åstadkomma dödliga epidemier, äfvensom att de från hvalfven utströmmande dunsterna jemväl dertill i betydlig mån skola bidraga, så bör man äfven Vara öfvertygad, att så väl tyska församlingens kyrkoråd som äfven polismyndigheterna, sedan de nu blifvit gjorda uppmärksamma på ifrågavarande för stadens hela befolkning så högst maktpåliggande förhållanden, skola med all den skyndsamhet, som saken erfordrar, taga saken om hand för skyddandet af mångas helsa och lif, BANAN