Aftonbladet – 5 september 1859, sida 2

Vi skola blifva i tillfälle att följa hans framsteg. ÅTTONDE KAPITLET. — Och lifvets vexlingår förlänat honom Den klokhet, son är ålderdomens prydnad Och räddar dygden ur försåtets våld. Medan processen fortgick i London, vistades doktor Curry alltjemt vid Burg Hall, till trots för förvaltarens oförskämda motstånd och hushållerskans illa dolda missnöje, hvilka af många skäl önskade att blifva befriade från hans vistande i huset, der han utöfvade ett besvärligt tvång på deras planer. Den ibärdige skotten tålde emellertid deras oginhet, ja till och med deras öppna fiendtlighet, med beundransvärd sjelfbeherskning; och då de slutligen nekade till att gifva honom uppassning och föda, i hopp att derigenom blifva honom avitt, skickade han efter sin egen uppassare, en gammal soldat vid namn Peter Bodger, som slagits tappert för sitt fädernesland, både på halför och vid Waterloo och fått afsked med en pension af nio pence om dagen och ett bösskott i höften, som läkaren på lasarettet förklarade vara ohjelpligt, Då Peter kom till. sinfödelseort, Alston Moor, sökte han hjelp af doktorn, och denne lyckades ej endast att taga ut kulan, som förorsakade honom en outsäglig plåga, men äfven att återgifva honom bruket åf det förlamade benet — en vetenskapens seger, som den ringa bydoktorn ansåg såsom en verklig triumf och kände sig betydligt stolt öfver. Slutligen tog han veteranen i sin tjenst— en god gerning, som han aldrig fick skäl att ångra under alla år som de lefde tillsammans, . Det skulle vara svårt att finna två personer, hvarandra mera olika till lynne och karakter, än doktor Curry och hans betjent. Den förre var liflig, rörlig, bitande i sitt skämt och mycket språksam — små brister, som rikligen försonades af mångfaldiga — både hjertats och hufvudets — förträfMliga egenskaper.: Peter,