Aftonbladet – 3 september 1859, sida 2

Historiska reklamationer rörande 1788, 1789 och 1790 samt 1808 och I årens fälttåg i Fint n2. Örebro 1859. 1 början af 1850-talet utkom en skrift, hvilken med rätta tilldrog sig mycken uppmärksamhet, nemligen grefve Magnus Björnstjernas anteckningar.. Enligt hvad utgifvaren upplyste, gingo den aflidne grefvens egna anteckningar blott till 1804, hvarmed man väl bör förstå att för de sednare ligga såväl den aflidnes korrespondens som smärre spridda anteckningar till grund, hvarföre ifrån den angifna tidpunkten utgifvaren varit nödsakad att sjelfständigt ordna det hela. Denna skrift lästes med nöje, allmänheten fann den rätt pikant, men på några håll väckte den mycken ovilja, emedan der förekommo åtskilliga uppgifter, hvilka kanske sårade en och annan enskilt person och något afveko ifrån allmänt gängse berättelser. Nog af, för att vederlägga dessa mindre behagliga uppgifter, uppträdde i dagbladen tid efter annan den ene gamle veteranen efter den andre, och örkunnade att grefve Björnstjernas uppgifter strede emot sanningen. Antingen hade den eller den från en släde åsett någon fäktning. och då hade han bättre reda derpå än grelve Björnstjerna, eller hade en annan som barn hört saken framställas på helt annat vis än grefve Björnstjernas, hvilken dock varit med på flera ställen. Men hvad är det då för högvigtiga saker, som utgjorde föremålet för dessa reklamationer? Landshöfding Montgomry och aflidne hofmarskalken F. Aminoff bestrida att Dunker i drabbningen vid Hörnefors yttrat: Om än Österbottningarne springa, så göra jag och Savolaxarne det aldrig, såsom grefve Björnstjerna uppgifver, utan de förmena, att D. aldrig kunnat begagna ordet, ;springa, samt i stället begagnat orden gifva vikan. Majoren af Forsselles åter är högligen förbittrad deröfver att grefve Björnstjerna säger, att i striden på Pyhäjoki-isen kapten Clairfelt högg in i kossackhopen vidgeneraladjutaaten, grefve Lövenhjelms sida, ty det var F. sjelf, fastän äfven Clairfelt var med i elden och a tillfångatagen jemte Lövenhjelm. Likaså är han vred öfver Björnstjernas klander af nyländska dragonernas uppförande vid detta tillfälle, emedan de ej understödde Lövenhjelm, hvilket denne är nog beskedlig at ursäkta derigenom, att signalerna möjligen ej hördes i anseende till kölden, och likväl stodo tre sqvadroner helt nära och åskådade med lugn den cjemna striden. Ryttmästaren grefve Fr. Kalling åter klandrar grefve Björnstjerna derföre att öfverste G. H. Jägerhorn benämnes en sjelftagen ryktbarhet, samt att dess enda förtjenst var den att han väl kände den landsort, der han var född, men loyal var han ej, och rådig icke -heller, hvaremot grefve Kalling önskar att hela äran af segern vid Porosalmi den 12 Juni 1789 bör. tillskrifvas Jägerhorns kloka arrangementer. Grefve Kalling stöder sig dervid på den berättelse om vämnde affärer, hviken finnes i Adlersparres krigssamlingar, ehuru denna berättelse enligt all sannolikhet är författad af Jägerhorn sjelf, Andra deremot, hvilka i denna sak skrifvit. berätta ej så mycket om Jägerhorn, hvarom allt kammarherren O. Björnstjerna lemnar närmare underrättelse i den reklamation han å sin sida afgifvit kontra grefve Kalling. Vår mening är ej för någon del att söga, att de Björnstjernska anteckningarne i allo äro felfria, men vi äro tvungna anse innehållet af dessa. reklamationer på det hela taget vara alltför obetydligt, att de hade förtjenat utges samlade i en bok. Vi kunna sannerligen ej, i likhet med hr grefve Kalling och den ärade utgifvaren, finna hos dessa reklamatioder något större historiskt värde, och historieforskaren hade nog i tidningsårgångarne letat rätt på hvad han behöfde. För den större allmänheten erbjuder samlingen redan genom sin egenskap af samling mindre intresse, ty om den ock hade intresse för ämnet, så är det motbjudande att se saker, synnerligen så vigtiga som ett par bland dem vi ofvan omnämnt, omskrifna och åter omskrifna på en 20 å 30 sidor, då de sannolikt ej ens förtjenat likaså många rader. Likväl kan det ej nekas att den hetta, under inflytande hvaraf flera af dessa veteraner skrifvit sina reklamationer, gifvit anledning till vissa roliga vändningar, såsom t. ex. då en af dessa sig sjel! j omedvetet ger det fullkomligaste stöd för den 1i anteckningarne yttrade åsigten, hvilket också i utgifvaren af dessa vändt sig till fördel, och det är endast genom detta svar, som den i gamle föranledes åter taga till pennan för ati I närmare förklara och utveckla sin förra berätelse. Den uppsats, som eger högre värde och som allvarligen går de Björnstjernska i anteckningarne på lifvet, är kammarherren E. G. v: Döbelus cmot densamma; men denna är också den enda. E. i — Af den berömda folkskriften Perlan bland dagar, författad af en engelsk arbetares dot j ter, har nu femte svenska upplagan utkommit. i fö Af Allmän Verldshistoria för fruntimmer och ungdom, af K. E. Kindblad och G. H. Mellin ha .7:de och 8:de häftena i dessa dägar utkommit.