Aftonbladet – 2 september 1859, sida 3

Han är irländare och en fattig öfverste i ers majestäts tjenst, svarade ODonnel i det han fyllde den andra bägaren och bjöd den åt biskopen, som med välbehag tömde den. I morgon, mina herrar,, fortfor konungen, vilja vi besvara er gästfrihet. 1 äten då middag med oss och hvad vår chef saknar i skicklighet, vilja vi söka ersätta genom ett hjertligt välkommen. Han böjde nådigt på hufvudet åt de båda engelsmännen, hvilka således äfven voro ingripna i bjudningen och fortsatte sin promenad, åtföljd af sin svit. Jag skall blifva general innan jag dörl utropade ODonnel i det han återtog sin plats. sOch låtom oss nu anropa alla helgon attbeskydda oss för flera besök, och så gripa verket an. Jag har en aptit som skulle kunna komma en tiger att Slekna. De fyra foglarna blefvo uppfiskade och lagda i locket, för att utgöra andra anrättningen. Sedan detta väl var gjordt, sattes kitteln midt ibland dem, och alla tre började äta. Aldrig hade Harold oeh hans vän gjort en en så härlig måltid. Det svarta rågbrödet tycktes dem vara utsökt och hvad soppan beträtfar, så öfverhöljde de öfversten med loford, hvilka han emottog..med-en vacker blygsamhet — för att vara irländare, Åb, det är ingenting att tala om mina vänner, sade han, ingenting alls — bara en potage de circonstance, som. en fransman skulle säga. Nu skola vi fresta på fåglarna. Kittellocket sattes fram åt dem. Med obeskriflig skicklighet skar han af vingar och ben samt bröstet på fåglarna och förbjelpte sina gäster till goda portioner; medan han behöll skråfven för sig sjelf att gnaga på, som han sade; Hastigt uppgaf han en djup suck. Harold såg upp och fann, till sin förvåning att öf