Aftonbladet – 2 september 1859, sida 2

Talaren vände sig bort och gick med raska steg fram till den del af fältet, som arrigregardet just nu uppnått. På vägen träftade han några af sitt folk, som buro de båda vännernas saker på sina skuldror, och tillsade dem att aflemna dem vid hans tält, såsom han något skrytsamt titulerade den riskoja han uppsatt åt sig. Då Harold och Harry mötte ODonnel, frågade de honom oroligt om han hade sett deras tjenare?, Jag lemnade dem nyss i mitt kök, friska och sunda, mina hedersvänner, svarade irländaren. De unga männen logo, då de hörde honom tala om sitt kök. I kunnen få göra mången dagsmarch, innan I träffen på något bättren, anmärkte deras excentriske vän, eller ett som är så väl försedt: tre skogsfoglar och en anka, tillade ban hviskande. Hans katolska majestäts bord är inte hälften så väl försedt som vårt. Af vårt får jag kanske göra den slutsatsen att vi få anse oss som edra gäster, sade Harold leende. Jag skulle just vilja.se den man, undanstagande konungen och El Tio Tomas, som kunde beröfva mig ert sällskap! utropade öfversten. Ehuru jag i hela lägret är känd såsom en fredlig man, så skulle han förr få mäta värja med Terence ODonnel, än jag underkastade mig en sådan skymf. Och dessutom hafva vi något ännu mera lockande att bjuda på än tre skogsfoglar och en anka, tillade Lilini leende. Jag kan icke göra något bättre än att lemna demier gästfria omvårdnad. . Jo i sanning, grefve, det kan ni, sade irländaren. : övHvad då ?) ärLemna erälsjelf deråt. Säkerligen skola