Aftonbladet – 1 september 1859, sida 3

Article Image
ning gifva deras muskler eri visshet, som endast kan jemföras med musikerns färdighet att frambringa sina toner. Då det förberedande arbetet med gevärshanen är färdigt, trycker smeden n namnstämpel derpå, och den vandrar nu till en annan arbetare, som lägger den i en matris under ånghammaren. Hanen får nu genom några få hammarslag in egentliga gestalt, och genom en tredje inrättning afputsa ojemnheterna. För förfärdigande af bajonetter har marfen märkvärdig maskin, som ständigt öppnar ctt gapande svalg och visar tvenne väldiga käkar af stål. Denna maskin är af sådant värde, att man kallat den modermatris. Dess käkar hafva en rad af hvaärandra motsvarande fördjupningar, genom bvilka jernstången får sin erforderliga form. Man skjuter den hvitglödgad i käftarne på maskinen, som ger den beti på bett; på detta sätt uträckes den och fors slutligen till en fullfärdig bajonett. Rinven, hvarmed den fästas vid geväret, förfärligas särskilt och fastsvetsas sedan. Detta utgör de första af de sjuttiofem till åttio procedurer, hvilka handgevären hafva att genomgå, innan de äro färdiga för regelriktigt menniskomord. ORON OKRTÖRTSER a Hos redaktionen anhålles vördsamligen om plats för följande: Till kungliga teaterdirektionen! Vid nu pågående reparation af kungliga teaterns ong hoppas man att direktionen, till fromma för ubliken likaväl som -för skådespelarne, måtte viden af tiden och förhållandena högt påkallad ändring, på samma gång af liten kostnad för teakassan samt af ett stort och välgörande inflytande det helas gång. Insändaren menar härmed bortandet af de sKrällande och högljudda låsen på logedörrarne, bvilkas ingenting mindre än behagliga musik stört både honom och andra samt förrind intrycket af mången scen utaf högt dramatiskt värde. Hvar man. vet, att en logevaktmästare aldrig sätter nyckeln tyst i en dörr — tiden tillåter det niåhända icke — och säkert skulle en sådan låsreförm så småningom medföra iakttagandet af större uppmärksamhet och tystnad från den det af publiken, som älskar alt genom buller. anvonsera sin närvåro. På utlanlets flesta teatrar begagnas riglar, beklädda med kläde, hvilka helt tyst kunna frånoch tillskjutas och likväl äro så inrättade, att ingen obehörig kan utifrån intränga i logen, i händelse vaktaren är ur en. Insäpdaren tager sig friheten att hos teatertionen högligen rekommendera denna till utseendet obetydliga reform, öfvertygad som han är att publiken och skådespelarne gemensamt skola hålla den räkning för denna vigtiga tillökning i deras trefnad. Z. ne

1 september 1859, sida 3

Thumbnail