aktadt hans fullmakt blifvit formenligt utfäriad; och vidare att om frågan är klar och ydlig, densamma hos ståndet afgöres, men den eljest förvisas till laglig åtgärd; hvar1 r:mligtvis icke kan fästas någon annan ning, än att den skall hänvisas ull undering och a ide af lagliga auktoriteter, r följa att ett ostridiot Mt högsta domstolen, 1 pröfningsvägs zodkändt val icke kan genom något slags ;stracism af något riksstånd upphäfvas. Förmodligen inser Sv. T., vid närmare eftersinnande, att äfven om den af henne nu ansifna grundsats skulle för det närvarande leda lerhän, att en förshenne misshaglig riksdagsman, hvars val af högsta domstolen blifvit jagligen faststäldt, blefve utur borgareståndet medelst ostracism. utskjuten, en dylik godtyckig makt hos det rådande partiet öfver domstolarnes beslut skulle vara: af den. vådligaste rt och kunna frambringa de äfventyrligaste försök. just från de partiers sida; för hvilka Sv. T. eljest bär så mycken spökrädsla. Icke valberättigad inom borgareståndet: Angermanelfven har ibland Sverges strömmar ett högt rykte, och det med skäl. Dess utlopp, om man så vill kalla den hafsvik, som gärin från Hernösand till Nyland, är kanske det mest storartade i sitt slag som vårt land har att förete; och äfven i andra afseenden har denna elf många egen heter. En blick på kartan visar, att den bildas ofvanför Sollefteå af tvenne grenar, hvilka våra geografer pläga kalla: den östra eller norra för Ängermanelfven eller Vängeelf, den vestra eller södra för Faxeelfven. I orten benämnas båda vanligen åar, med särskilta namn efter de socknar, som de gå igenom. Den östra bildas ofvanför Liden af två armar, från Åsele och från Fjellsjö; den vestrå kommer från Jemtland och går inom Ångermanland genom Ramsele, Edsele och Långsele; denna brukar ock kallas Södra Ådalselfven. Men vid gränsen af Jemtland, från Spårsjön, utsänder den en gren; Vängelån; som förenar sig med Fjellsjöån. Detta är en i geografiska vetenskapen så kallad bifurkation, ett temligen ovanligt fenomen i så stor: skala; den åstadkommer här en ö af 8 mils längd, som förmenas vara den egentliga gamla -Sollefteön. Alla dessa åar bilda inom Lappmarkerna mera eller mindre ansenliga och långsträckta sjöar, hvariblaänd de äro märkvärdigast, som tillhöra södra ådalen, emedan de inom Jemtland utgöra en sammanhängande, blott af få och korta forssar afbruten båtled af 20 mils längd ända intill riksgränsen; kallad Ströms vattudal. De ligga visserligen vid 800 till 900 fots höjd öfver hafvet, flerstädes ej långt från svöfjell; men dock sjelfva inom trakter, som bära skog och åtminstone ställvis äro eller kunna blifva odlade. Längre ned bilda nämnda åar ännu andra smärre sjöar, gå deremellan i mera eller mindre trånga dalar, än med forssar, än med lugnare eller spakvatten. Kring: det lugnare vattnet, som anses af gamrnalt vara kalladt sele; hvaraf socknarnes namn härkommit, utbreda sig dalslätter, hvilka i afsatser höja sig mot bergen, och är ienna terrassformation en af Ängermanlands egenheter. Skådad från höjder, sedd på de stora, endast ritade kartorna af topografiska kåren, hvilka omfatta sjelfva Ångermanelfven och nedra delarne af både norra och södra ådalarne, är denna formation regelbunden till en förvånande grad: först de branta och höga elfstränderna, der ofvan en nästan jemn terrass, på hvilken byar, åkrar och fält ligga, derefter en rad. af. höjder, hvaraf de mest framstående kallas nipor; bortom dem en mindre jemn afsats med ängar och någon åker, slutligen: de egentliga bergen; vanligen skogklädda; och på dem: en -elter flera rader af fäbodar på temligen lika afstånd från elfvarne. Mellan bergen ligga gölar, kärr o. a. Märkvärdigt är för öfrigt, att södra ådalen håller sig längre än de andra på betydlig höjd öfver hafvet; den ligger vid Edsele, :på halfva sin längd, ännu 700 fot högt, vid Helgom 300, vid Långsele 238, då Vängelån redan före sin förening med Fjellsjöån sjunkit till 500 fot, och Reseleån ligger vid Forssmo 56 fot öfver hafvet. Den förenade elfven är vid sjelfva Sollefteå, på 4 mils afstånd från Nyland; 10 från hafvet; endast 30 fot hög; och befåres dit med segeloch ångfartyg, åter ett för orten nästan eget förhållande. — För den nu moderna hypsometriska kartritningsmetoden med höjdkurvor skulle detta land, med sin djupa dalgång och sina rätt betydliga höjder, erbjuda svårigheter, som dock å andra sidan motvägdes: af höjningarnes regelbundenhet. ; Vi kallade Ängermanelfvensutlopp. från Nyland en hafsvik. Som sådan visar det sig, då man far sjöledes uppåt eller nedåt. Vatts net har öfver mils-bredd, stora och små öar inberäknade, och mellan de störreåtminstone en tredjedels mil, ända till Hornön. Det är neinligen sönderdeladt af.en mängd öar, sådaha Sverges skärgård vanligen har dem, emellanåt ej olika Mälarens, men högre, mera skogbevuxna, mindre bebygda: Innanför Hornön, der färja finnes för storalandsvägen, blir segelleden jemförelsevis mindre delad, mestadels. ännu en tredjedels mil bred; omvexlande med små öar och holmar, med mera bebygda strätrder, men: alltid höga och skogiga, samt åtskilliga djupt nog inträngande vikar; här är. således en fjärd, ett mellanting mellan hafsvik och elf.: Här börja: ock. sågverken visa sig, hvaribland de storartade ångsågarne vid Lockne och Kramforss samt rlasbruket vid: Sandö, Allt framåt är se