ras ransoner. Karlen bar urbanosuniform, det regemente som gjort sig mest beryktadt för sin omenskligå behandling mot alla, som föllo i händerna på dem. Tom kände på ögonblicket igen -honoim, såsom den, hvilken på ett så fegt sätt slagit honom då hans armar vöro bundna, och hans ögon gnistrade af raseri. Håll dörren, Will;, sade han; jag har ett ord otaladt med den der bofven. Detta var en begäran, som hans vän icke kunde motstå. Den rörde hans hjerta. Han lemnade således, oaktadt sin hunger, födoämnena oantåstade, satte lugnt sin;axel emot den väldiga dörren, sköt igen den och stödde sig deremot med all sin jättelika styrka. Soldaten, som gått fram till midten af rummet utan att misstänka den ringäste fara, ty hans kamrater voro i yttre salen, bleknade, då han märkte denna manöver. De grymma äro alltid fega. Den lilla qvarlefva af mod, som ännu återstod för spanioren, försvann alldeles, då han fick se Toms obegripliga tecken och cirkelformiga rörelser, då han steg fram till honom, svängde sig rundt omkring honom och ropade: oupphörligt åt honom att försvara sig som en karl, ty liksom alla engelsmän skulle han föraktat att gifva honom ett enda slag, innan han hunnit sätta sig till motvärn: Soldaten ansåg det troligen för någon ryslig besvärjelse, som den fångne kättaren utförde; ty han icke allenast korsade sig och anropade alla: helgons beskydd, utan i. ett olyckligt ögonblick satte han äfven båda händerna för ansigtet för att slippa se den onde ande; sota har väntade skulle framkallas. I samma ögonblick han gjorde detta, fingo Toms gymnastiska rörelser en högst obehaglig tolkning. genom ett väl riktadtislag, som