Aftonbladet – 30 augusti 1859, sida 2

lets protokoller vid förra riksdagen vitsordal också, att hr Almgren ytterst sälan yttrade ig öfver någon fråga, och att hr Hesselgren allmänhet nöjde sig med att stiga upp och numla en fåfäng protest när en diskussion aöll pa att slutas. Det är i känslan af denna fullkomliga beydelselöshet inom ståndet som hrr Almgren och Hesselgren nu också på det bestämdaste, och isynnerhet den sednare på det allra enrägnaste begärt att slippa röster vid riksdagsnannavalet, -Att komma in i ett stånd, när man der icke förmår uträtta det allra ringaste, kan naturligtvis ej vara annat än högst behagligt, och att sätta dit dem vore grymt if valmännen: Men om hr Almgren. eller hr Hesselgren ;ller sågon med dem liktänkande blir af Stockholms handtverksborgerskap vald till riksdagsman, så är det ej nog med att dessa herrar icke göra någon nytta åt handtverkarne, itan de komma efter all sannolikhet äfven: tt åtminstone söka göra dem skada. Statens utgifter bli alltid af ständerna bestämda förrän tulltaxan kommer under öfverläggning. Då är det all sannolikhet att hrr Almgren och Hesselgren skola hålla med dem, som yrka ökade statsutgifter, för att på det t!et vinna dessas medverkan till hög tull på siden, läder m. fl. fabrikater. — När tulltixan sedan kommer under behandling, så är det mycket möjligt att bondeståndet försöker att få igen tullen på spannmål, kött, fNäsk, ost Mm. m., och då måste hrr Almgren och Hesselgren gå in på detta i hopp att bondeståndet i utbyte skall bevilja hög tull på läder, siden o. s. v. Sålunda skulle Stockholms handtverksborgerskaps egna ombud hjelpa till att stegra priset på de lifsförnödenheter, hvilkas billighet är första vilkoret för handtverkarens bergning. Ytterligare: om det hade lyckats de tärande stånden, armen och presterskapet, att få ökade statsanslag. åt sig genom hrr Almgrens och Hesselgrens samt deras få anhängares tillhjelp — ty vid en votering i förstärkt statsutskott kunna, undantagsvis, deras röster betyda någonting — så skulle medel till dessa ökade anslag tagas någorstädes ifrån. Af jordbruket sunna de ej tagas, ty det ärredan öfver höfvan beskattadt, utan det blefve nödvändigt att taga medlen genom höga tullar på sill och salt, kofe och socker, tobak, bomull, ull m. m., således just på alla de varor, som i lika stor myckenhet användas af de mindre bemedlade klasserna som af de rikare. Således skulle valet at -hrr Hesselgren och Almgren kunna, genom deras röster i förstärkta statsutskottet, blottställa Stockbolms och hela landets handtverksborgerskap för att få hädanefter berala dyrare alla egentliga matvaror samt kaffe, söcker, salt och några af de vumbärligaste råämnena för våra kläder. Enda möjliga vinsten för hand werkerierna af hrr Hesselgrens och Almgrens manöver — om det lyckades dem att genomdrifva förhöjningar i tulltaxan — vore att i taran komme att stå en högre tullsiffra å slöjdvaror; men för de flesta handtverkerier skulle detta hvarken göra något till eller ifrån, emedan det är en ganska ringa mängd egentliga handtverksprodukter som införas utifrån, utan mest sådana varor, som höra till fabriksindustrien. Må således de -fabrikanter, som tro sig kunna bli rika som sockerpatroner genom höga tullar, arbeta för sådana representanter som hbrr Almgren och Hesselgren; men må handtverkarne akta sig derför och i stället gilva sin röst åt sådana personer, som ega eller kunna förvärfva inflytande i sitt stånd och till hvilkas ord man der lyssnar, så att de kunna medverka till åtgärder för spridande af allmän välmåga, lifligare rörelse i Stockholm, minskade skatter, billiga lifsmedelspriser 0. 8. V.