Aftonbladet – 30 augusti 1859, sida 2

del Diliva 5a tarnga, då de fa framträda. öppet; som då de smyga i mörkret. Bästa medlet att hindra dem från att få något insteg vore för öfrigt att befria vårt presterskap från de många och bekymmersamma kommunalbestyr, som hindra dem att befatta sig med och helt och hållet egna sig åt utöfningen af sitt heliga kall. I afseende på den yttre politiken är min grundsats i korthet fred med alla. Men jag får derjemte bekänna, att jag litar föga på allierade. Det stolta Albion följer städse en handelspolitik, och ehuru sjelf handlande, nödgas jag bekänna, att jag ej vågar sätta något uteslutande förtroende till en grosshandelspolitik; på hvarsföljder man icke längesedan sett bedröfliga prof. Vår politik bör vara svensk och norsk, den bör framförallt vara skandinavisk. Det förnämsta målet för våra sträfvanden måstevara enhet i Norden. Jag åsyftaringa dynastiska förändringar, styre sig hvarje land som det vill; och må en broderlig anda, en förening i intellektuella sträfvanden åvägabringas och vi städse ihågkomma, att den dag kan komma, då Nordens trenne riken skola stå eller falla tillsammans. Det vore sålunda t. ex. önskligt att de särskilta ländernas universiteter ställdes på lika fot, så att de lärdomsprof, som afläggas vid det ena, godkännas vid de öfriga, och att lärare kunna efter behof förflyttas från det ena landet till det andra. I afseende på den ekonomiska lagstiftningen har jag hyllat de mest frisinnade åsigter, och jag kan 2j undertrycka den öfvertygelse, att ehuru öfvergången för mången varit bekymmersam, kanske svår, å står det likväl fast, att det är den riktning, som kall efter hand i hela verlden göra sig gällande. Jag tror för min del, att om en strängare ordning gör sig gällande bland arbetarne, och de blifva öfvertygade om, att deicke uppfylla sitt kall då de gå och slå dank, utan att de böra lyssna till sina mästares och förmäns föreställningar, så skola för handtverkerierna och fabrikerna svårigheter undanrödjas, med nvilka många nu hafva att dragas, och om det nuvarande tillståndet, såsom jag befarar, härrörer af något fel i författningen, så bör man utan tvifvel sträfva att få detsamma undanröjdt. rk . Jag har städse varit en vän af en fri tull-lagstiftning, och det har varit ett bland hufvudföremålen rör mina sträfvanden att bringa det derhän, att de råämnen, som vi skola bearbeta, må få fritt införas. Jag tror äfven, att vår tulltaxa, om än behäftad med några partiella brister, likväl är den mest systemaiska som i något land finnes. Den har visat sig fördelaktig för statskassan och den har återställt ordningen på våra kuster. Skulle en revision af densamma ifrågakomma i den riktning det prohibitiva partiet arbetar för, så måste utan tvifvel bevillningen höjas, hvilket vore en ganska beklaglig åtgärd, lå densamma snarare bort helt och hållet borttagas och sannolikt äfven. blifvit det, om man icke ansett sig böra bibehålla densamma såsom en ledning, då i nödens stund. det kan komma i fråga att öka statsintraderna. : Lättade kommunikationer äro Sverges lifsfråga, och för Stockholm särskildt är detta om möjligt i ännu högre grad händelsen. Stockholm är icke och kan udrig vidare blifva någon handelsstad; men dess ällsynt sköna läge erbjuder så många fördelar såsom säte för landets styrelse, såsom medelpunkten ör det intellektuella lifvet i landet, att staden städse skall kunna bibehålla främsta rangen bland Sverges städer; men detta dock endast under det vilkor, att ri icke liknöjda se på huru alla andra städer i riket bereda sig jernvägsförbindelser, medan Stockholm ensam förblir utan och vi sålunda förspilla de fördelar hufvudstadens läge erbjuder. Den dyra tiden, som här alltför ofta återkommer, skall göra det föross omöjligt att uthärda täflan med andra städer, om alla våra förnödenheter skola fördyras genom dyra och svåra transporter. Likasom man j numera kan tänka sig att man skulle åter blifva i saknad af telegrafer, sedan man en gång lärt sig erfara fördelen af dem, likaså skall man framdeles, då man fått jernvägar, icke kunna begripa huru det skulle vara möjligt att hjelpa sig dem förutan. Och om detta kommunikationsmedel någonstädes är af behofvet påkalladt, så måtte det väl vara till lanlets enda stora stad. Sverge är för fattigt att experimentera och vi få derföre icke lägga de jernbanor, vi bygga, uti ödemarkerna, utan der, hvarest rörelse finnes och har sina naturliga stråkvägar. Mycket kunde vara att tillägga, men jag inskränker mig att säga, att vi kanske tänkt nog litet på hvad man menar med ett nationalförsvar. Isynnerwet torde åt vårt sjöförsvar behöfva egnas mera vård ch tippmärksamhet; att söka afhålla fienden från åra kuster och ej nödgas utkämpa den strid, som nåhända en gång förestår oss, på våra egna landamären, synes mig klokt. Jag har nu öppet gifvit mina åsigter tillkänna. fag ber ej om någons röst, men om någon, edan han öfvertänkt hvad jag sagt, delar mina isigter, så lemnar han mig sin röst; jag blifer derför tacksam.. Jag bör tillägga, att ett bland ie skäl till, som förmått mig att uppträda såsom iandidat, är slutligen äfven att jag hört uppgifvas ir expeditionssekreteraren Loven såsom den andre vid hvilken man inom denna krets fästat sin uppnärksamhet. Jag innesluter mig, M. H., i eder beågenhet. Det, som jag sagt, det är det som jag änker. (Allmänt bifall.) Expeditionssekreteraren Lovån begärde derpå orIet och yttrade: Då åt min ringa person den uppnärksambet blifvit egnad, att jag blifvit ifrågasatt åsom kandidat till riksdagsman för hufvudstadens redje valkrets, så anser jag mig skyldig bär uppräda och förnya den förklaring jag redan afgifvit i tt bref till ordföranden i denna församling, att nemigen hoppet, att kunna erhålla ett sådant bevis på aedborgares förtroende och att efter fullbordadt värf nöjligen ha gjort mig förtjent af deras bifall, för nig varit så dyrbart, att jag beslutat mottaga: detta :ppdrag, om det skulle blifva mig lemnadt. Här ore nu stället att enligt vedertagen sed tala om sristande insigter och förmåga, men god vilja. Jag ill dock ej vara mångordig, och inskränker mig deröre att säga, att hyad som i sådana fall plägar säas det träffar helt och hållet in på mig. Jag får illika förklara, det jag anser att med det nya valätt, som blifvit infördt i hufvudstaden, följer oundikligen, att kandidaterna böra afgifva och valmänen ega affordra dem en öfversigt af deras tänkeätt i de vigtigaste som äntagas, blifva förenål för: riksdagens Lt -. Man må dock ej änta att jäg, då j a uppträder för att ttra mig i sådana ämnen, skall -kunha göra det med en utmärkta förmåga och detaljkännedom, som den örre värde talaren. Men jag anser det likväl i sin rdning att kandidaten får visa hvad han vill förvinda sig till, och att principalerna derigenom sättas tillfälle att iakttaga i hvad mån han håller sina öften. Jag är visserligen förut opröfvad i handläggvingen af. de ämnen, som blifva föremål för riksdacens. behandling, men jag har städse med uppmärkamhet följt de allmänna angelägenheterna och jag sår nu att redogöra för min åsigt rörahde några af lagens vigtigaste. frågor. ÄR Uppmärksam på fortgången af vårt representationsäsendes ombildning i sin helbet på en gång och åsom personligt deltagande i 1848 års reformmöten, ar jag af denna frågas skiftningar och öden komnit till den öfvertygelse, att endast genom partiella örändringar, sådåna som den, hvilken sednast inom sorgaresiändet blifvit tillvägabragt, kan numera innas det önskade målet, som enligt min åsigt skulle ara en ombildningi ungefärligen enabanda-riktning ned våra skandinaviska grannars representationsväende. Perigenom befordras bäst öfverensstämmelse åsigter och syften samt gemensamma sträfvanden ör tryggadt sjeifbestånd, och förberedes säkrast den Nordens treenhet, hvilken för hvarje Nordens vän allid framstår såsom en herrlig och löftesrik bägring vå framtidens himmel RY SA RN PET vd. AR SA SPE PP Poet NE FIERLY 3 I