Aftonbladet – 27 augusti 1859, sida 2

Förberedelser till hufvudstadens riksdagsmannaval. Sammanträde i tredje valkretsen. Valmännen i tredje kretsen voro sammankallade till i går afton kl. 6 i De la Croix vedra salong för fortsatt öfverläggning angående riksdagsmannavalet. Samlingen var denna gång så talrik, att den rymliga salen var i det närmaste uppfylld. Grosshandlaren Hjerta, som fortfarande fungerade såsom ordförande, tillkännagaf, att detta offentliga sammanträde blifvit utlyst med anledning a! den vid valmännens sednaste sammanvaro träffade öfverenskommelse, och att, enligt då äfvenledes träffadt: aftal, det blifvit kungjordt, att valmännen önskade att de såsom kandidater för kretsen ifrågasatta personer, som vore hugade att komma under omröstning, ville vid detta tillfälle lemna de valberättigade del af sina åsigter rörande de vigtigare bland de frågor, som:antagas blifva föremål för ständernas rådplägningar och beslut. De personer, som vid förra sammanträdet hade varit ifrågasatta såsom kandidater, voro grosshandlaren Schwan, expeditionssekreteraren Loven, professor Wilander, advokatfiskalen Rydqvist, fabrikören Hesselgren och grosshandlaren Rinman. Bland dessa hade grosshandlaren Schwan för sina vänner gifvit tillkänna, att han, som skulle önskat uppträda inför valmännen, af en oundviklig resa till landsorten, från hvilken han icke förr än om lördag kunde återkomma, vore förhindrad att i dag närvara. Från expeditionssekreteraren Loven, som vistades vid en badort, hade ingått ett bref, som ordföranden uppläste, och hvari hr L. förklarade, att han visserligen icke eftersträfvat den utmärkelsen att blifva kallad till representant, eller tänkt på att framställa. sig såsom kandidat, men att om val: männen gåfve honom detta bevis på förtroende. ansåge han för en medborgerlig pligt att åtaga sig detsamma, utan att likväl med minsta missnöje se om någon annan ställdes vid sidan af den man, som han förmodade blifva den andre kandidaten, och hvars bepröfvade förmåga hr L. i flera afseenden ansåge omistlig. Med afseende slutligen på hr Rinman hade vid ett sammanträde i torsdags afton den å den liberala sidan bildade centralkomite, som utgjordes af samtliga distriktkomiteerna, öfverenskommit att förorda hr R. såsom den ena kandidaten i 5:te kretsen; der centralkomiten ansåg honom vara mera känd af valmännen, medan hr Loven, hvars val centralkomiten äfven ansåg sig böra förorda, vore mera känd af valmännen i detta distrikt. Och hemställde ordföranden, efter meddelandet af dessa upplysningar, huruvida någon af öfriga ifrågasatta personer vore närvarande och kunde vilja gifva tillkänna huruvida hän vore benägen att mottaga kallelsen, om den fölle: på honom, samt tilläfventyrs tillmötesgå valmännens önskan, att lemna dem del af sina politiska åsigter. e Professor Welander begärde ordet och yttrade: Uti de annonser, som blifvit utfärdade angående detta sammanträde, har framställts en önskan, att de personer, hvilka blifvit ifrågasatta såsom kandidater för kretsen, skulle, om de vore hugade att komma under omröstning, här uppträda och redogöra för sina åsigter. rörande de vigtigare bland de frågor, som antagas blifva föremål för rikets ständers ådplägningar och beslut. Då bland a.dra äfven mitt namn blifvit nämndt, så må det tillåtas mig gifva tillkänna, att jag icke är bland dem, som äro hugade att komma i åtanka, och att jag icke har någon åtrå eter representantkallet. Jag kan således icke uppträda och afgifva någon s. k. politisk trosbekännelse, utan öfverlemnar det åt dem, som eftersträfva förtroendet. ifall nemligen de anse ett sådant uppträdande tillständigt, hvilket jag icke gör. Om likväl på den afgörande dagen det skulle befinnas, att valmännen det oaktadt gifvit mig sitt förtroende, så skulle jag anse såsom efi medborgerlig pligt att icke undandrags mid detsamma. Men då jag ansett mig icke böra afgifva någon politisk irosbekännelse och då jag förklarat mig anse det icke vara tillständigt avt afgifva någon sådan, torde det tillåtas mig anföra skälen för detta mitt handlingssätt och denna min åsigt. Riksdagsordnin sens 1 S stadgar: -Riksens ständer äro svenska fol ts representanter, och kunna, i utöfoingen af deras sdagsmannabefattning, icke bindas af andra före skrifter, än rikets grundlagar. Det hvartill riksens tänder här förpligtas gäller äfven om hvarje medlem if riksförsamlingen. En kandidat bör och kan såleles icke binda sig. genom några på förhand afgifns yttranden om de särskilta frågorna, ty em valet faller på honom, har han derigenom lagt ett band på sin fria verksamhet. Iugen menniska är ofelbar, ingen fritagen rån att begå misstag. Om nu en person uppträder ch på förhand inför valmännen framlägger sinv sigter i de frågor, som skola förekomma, så kan det ätt inträffa och har inträffat, att då dessa frågor örekomma till afgörande, har han, på grund af de käl och bevis, som blifvit förebragta, blifvit öfverygad att Hans förr hysta mening ej var den rätta. Turu skall ban då bete sig? Skall han tala och rösta på rund af den nya öfvertygelse han vunnit genom de örebragta skälen? Eller skall han hålla fast vid vad han i sin trosbekännelse på förhand uttalat: ag för min del tror. att han måste följa gin ändra. nr fn tek så fn om frk DR JR AN fr RAR JR RA EE AA