Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 2

hvad han önskade och hvilka hans följeslagare voro, . Ett lifvadt samtal uppstod nu, hvaraf Harold och Harry endast förstodo en ringa del, Sedan Zumalacarregui fått fullkomligt reda på den andel de tagit i biskopens. af Leon flykt, tilltalade han dem på franska och bad att så hastigt som möjligt blifva underrättad under hvilka förhållanden deras tjenare blifvit skilda från dem. Hvarför icke vända er till ministern ? frå gade generalen. z Han är upptagen hos konungen, och vår vän här försäkrar oss att ni är den ende som eger både makt och bjerta att rädda dem. Hjerta, bjerta! upprepade den sträfve soldaten flera gånger i gäckande ton; men det märktes dock tydligt att han ej var missnöjd derifver. Allt hvad som möjligen kan göras skall blifva gjordt,, sade han; men min makt är ganska inskränkt. Ni har rätt uti att troheten ej bör blifva obelönad eller glömd — ehuru detta ofta nog blir dess öde här i verlden. ODonnel, tillade han i det han vände sig till deras nye vän, skaffa hit Ximenes.n ; Öfversten lemnade tältet och återkom efter några minuter i sällskap med en liten gubbe af ett särdeles saktmodigt utseende. Upprepen er berättelse för denne man, mina herrar,, sade carlistcheten och gick åter till skrifbordet, der han fortfor att arbeta flitigt, utan att en enda gång blanda sig isamtalet, ända tills de båda engelsmännen, slutat att redogöra för sina äfventyr för den sist anlände personen, hvilken med största uppmärksamhet lyssnade dertill. Hvad säger ni bärom? frågade Zumalacarregui, hastigt vänd till Ximenes. Om de lefva, skall jag rädda dem. Godt. a