Aftonbladet – 24 augusti 1859, sida 2

SNS TnTn nMS!fTfT9TTTLTTTTEELFHBE:L:LLB::BBBLez2öBL2ME::::SbpSI han och hviskade några ord i örat på generalen. Förhör dem ni och se till hvad som kan inhemtas af dem, sade Rodil och gick bort. Huru, i alla helgons namn, frågade främlingen, hafven I,-mina vänner, kommit in i Spanien utan pass och några papper alls? Då fångarne fingo höra sitt eget språk blefvo de fullt öfvertygade att de slutligen kommit i händerna på en vän, och Toms första ord var en bön att få veta om hans herre vore anländ. Han har mitt pass, tillade han. Och hvem är din herre? frågade den obekante med särdeles mild röst. Mr Harold Tracy af Granstoune Parkn, svarade ynglingen; en af de bästa unga herrar som någonsin funnits. Harold Tracy! upprepade den förre: reser han allena ? Nej sir; min herre, squire Harry Burg af Burg Hall, är med honomo, inföll William. Om någonting är orätt, så har hvarken jag eller min kamrat någon reda derpå. Min tro är, tillade han, att det är alltsammans den der gamla herrens fel, som följt med oss från Bayonne. En man med långt mindre erfarenhet af verlden, än Rodils vän tycktes ega, skulle lätt kunnat aflocka ett par så okonstlade varelser, söm dessa ynglingar, allt hvad han önskat veta. Utan den minsta tvekan berättade de sitt möte på hotellet med den hemlighetsfulle främlingen — huru de måst lemna sin vagn och gå öfver bergen med smugglarne, samt huru de på gränsen blifvit tillfångatagne. Sedan hamfått veta allt hvad de hade att meddela, gick den svartklädde mannen bort till Rodil, som med otålighet hade stått och rökt sin cigarr under samtalet. (Forts.)