Aftonbladet – 24 augusti 1859, sida 2

ATP TU AE ANN a ON om dess representant, rådmannen Wennerström. Hjo har förenat sig med Jönköping om borgmästaren assessor Asker. örberedelser till hufvudstadens riksdagsmannaval. Handtverksföreningens sammankomst i går afton. Hr Hesselgren öppnade såsom ordförande bland handtverksföreningens fullmäktige sammankomsten, till hvars ordförande han också genom acklamation utsågs. På af honom framstäld fråga beslöt man först att förhandlingen skulle hållas för öppna dörrar, så att tidningsreferenter kunde få tillträde och öfverläggningarne komma till allmän kännedom. Föredragningen börjades med en anmärkning af ordföranden, att han trodde det lända till förenkling i förhandlingen, om man först toge kännedom om de kandidater, som från andra håll blifvit föreslagna, hvarefter man kunde när framställa nya, i fall man ansåge att några sådana borde ifrågakomma. De liberalas lista, som ordföranden ansåg sig böra för korthetens skull benämna Aftonbladslistan, upplästes sådan den ursprungligen omtalades i Aftonbladet (den upptog då hrr Hjerta och Ditzinger, Gråå och Hagdahl, Schwan och Hesselgren, Blanche och Cedergren, samt Lindeström och Michaelsson) innan hrr Schwan och Michaelsson förklarat sig förhindrade att emottaga förtroendet, hvarjemte dessas afsägelse anmäldes. Derpåupplästes de af grosshandlarne och i tidningen Folkets Röst uppstälda listorna (den förra med följande kandidater: grosshandrarne Schartau och Rinman, tullförvaltaren Ahlsell, kamrer Dahlgren, fabrikör Askergre ) vinhandlar Grönstedt, professor Wilander och garfvaren Hesselgren samt lärftskramhandlare Ditzinger; den senare föreslående: hrr Schartau och Rinman, rådman Gråå och handlanden Brinck, professor Wilander och garfvaren Hesselgren, doktor Hagdahl och vinhandlaren Grönstedt samt fabrikör Askergren och slagtaren Törnqvist eller kakelugnsmakaren Pettersson); samt slutligen en, som uppgafs vara antagen af handelsföreningen, och hvilken upptog följande personer: grosshandlaren Schartau, minuthandlaren Brinck, rådman Gråå och grosshandlaren Rinman, professor Wilander och garfvaren Hesselgren, handlanden Ditzinger och doktor Hagdahl samt tullförvaltaren Ahlsell och fabrikör Askergren. Vinhandlaren Grönstedt begärde derpå ordet och förklarade sig vilja, ehuru det kunde anses öfverflödigt, förklara, att han af flera skäl icke kan emottaga förtroendet att vara riksdagsman, i fall emot all förmodan ett sådant förtroende skulle lemnas honom. Han ville derföre på det högsta uppmana de närvarande att icke på honom rent af bortkasta sina röster, utan skänka dem åt mera kompetenta män. Särskildt uttryckte han sin förvåning deröfver, att icke mer än en af handtverkarnes förra representanter nu funnes bland de från olika håll föreslagna, oaktadt ingenting varit emot de begge andra att anmärka, utan de tvärtom både visat god vilja och nit i sitt värf, samt uträttat allt hvad de förmått. Ordföranden anmärkte, att han icke med uppläsningen af förenämnda listor hade slutat sitt meddelande, utan ville han till följd af dem framlägga en beräkning för de olika kandidaternas sannolikhet att blifva valda. Det visade sig nemligen: att hrr Gråå och Hesselgren blifvit föreslagna från 4; hrr Schartau, Rinman, Wilander, Hagdahl, Askergren och Ditzinger från 3; hrr Grönstedt, Brinck och Ahlsell från 2 samt hrr Dahlgren, Törnqvist, Pettersson, Cedergren, Lindeström, Blanche, Hjerta och Schwan från ett håll. Sedan ordföranden sålunda redogjort för den sannolikhet att blifva valda, som sålunda visade sig för de olika kandidaterna, och förklarat sig vilja uppropa dem en efter annan för att inhemta de närvarandes tankar, hemställde han till br Grönstedt, om denne nu föresloge äfven hrr Spångberg och Lund. Han hade visserligen sjelf ämnat föreslå några namn; men han ansåg det lämpligast att dermed dröja tills de församlade finge uttala sig om de redan uppgifna. På hr Grönstedts förordande upptogos derefter hrr Spångberg och Lund på kandidatlistan. Hr Lund undanbad sig likväl att komma i åtanka. En röst utropade nu hr Arnell, och hr Arnell uppfördes till följd deraf äfven på listan. Skräddaren Söderstedt uppträdde nu med en hemställan, om det kunde anses lämpligt att här uppsätta 10 namn. Sådant skulle enligt hans förmenande leda blott till splittring. Han beklagade på det högsta, att man redan börjat att klassvis uppställa olika listor. Om nu äfven handtverksklassen uppställde 10 kandidater, hvaraf möjligen de flesta nya. så kunde det vara möjligt att äfven husegarne ville betrakta sig såsom klass och komme med 10 nya namn, liksom att de icke burskapsegande näringsidkarne kunde följa exemplet, hvarigenom ett full-. komligt virrvarr skulle uppkomma vid det slutliga valet, och förmodligen de blifva valda, hvilka flertalet minst önskade. Här borde icke vara fråga om annat än att se till, att ibland de kandidater, som uppställdes, äfven sådana måtte finnas, som kunde anses representera handtverkarnes sanna intressen, icke skråintressena, ty de voro längesedan förbi, utan det rättmätiga anspråket, att handtverkarnes skyldigheter och bördor måtte komma att delas af de andra samhällsklasserna i samma mån som dessa blifva delaktiga af handtverkarnes fordna företrädesrättigheter. För sådant ändamål ansåg han det vara fullt tillräckligt, om handtyerkarae såsom förr blefve representerade af tre personer, hvarföre ock för tidens vinnande han önskade, att man måtte inskränka sig till att utse tre personer, som kunde anses lämpliga att understödjas såsom kandidater. Ordöranden ansåg detta förslag vara olämpligt och innefatta allt för stor grannlagenhet emot de andra valmanskategorierna.