Aftonbladet – 24 augusti 1859, sida 2

hållanden, som här, emot skolstadgans tydliga bokstaf, med pastors begifvande fått inrota sig. Något fullt verksamt korrektiv mot tredskande presterliga folkskoleinspektörer och af dem inspirerade folkskolestyrelser torde dock ej kunna erhållas, förr än ständerna ånyo taga saken om hand och gifva folkskolorna en bättre och kraftfullare kontroll än den, som nu på de flesta ställen är tillfinnandes. — Svenska Tidningen ställer sig i går afton mycket menlös och förklarar sig alldeles icke tillhöra den konservativa och byråkratiska sida, som med fägnad ser och hemligen underblåser de sträfvanden, som genom uppkallande af den gamla klassandan söka att i de afgörande dagarne näst före riksdagsmannavalet åstadkomma en splittring bland de liberala och derigenom tilläfventyrs spela segern i händerna på frihetens och framåtskridandets afgjorda motståndare. Svenska Tidningen låtsar som om hon och Aftonbladet skulle gemensamt, men förgäfves, bekämpa klassandan; och derföre att hon känner sig sjelf icke hafva något inflytande, vill hon låta förstå, att icke heller Aftonbladet skulle ega något förtroende bland Stockholms valmän. Man behöfver likväl endast läsa Svenska Tidningens artikel till slut, för att finna hvad hon vill med hela sitt uttalande och hvad hon egentligen bär i skölden med afseende på de ifrågavarande splittringsförsöken. Denna samma tidning, som ger sig min af att beklaga klassandans återvaknande, söker i nästa andetag genom de gemenaste och föraktligaste medel gifva näring åt söndringen. Hon uppdukar sålunda den historien, att någon af Aftonbladets anhängare (!) skulle ha fällt en plump och förnärmande utlåtelse om den stora mängden af hufvudstadens borgerskap. Aftonbladet, som smickrar sig med att ega rätt talrika anbängare, har ganska svårt att gå i goå för hvad en viss onämnd någon, ibland dem kan hafva sagt eller gjort; men äfven om ett yttrande, sådant som det, hvarpå Svenska Tidningen anspelar, verkligen skulle ha blifvit fäldt af någon, och till och med af någon, som med mer eller mindre skäl kan kallas Aftonbladets anbängare, så borde en publicist, synnerligast då han låtsar sig beklaga splittring, ha nog anständighetskänsla att icke söka förhatliggöra ett helt parti för hvad någon möjligen kunnat i sin dumhet ttra. 7 Man tvekar eljest verkligen: om man skall anse det mera löjligt eller mera lumpet att. under en politisk debatt och i påtagligt ändamål att verka på sinnena, framdraga ett obestyrkt och möjligtvis helt enkelt uppdiktadt yttrande af en någon, hvilken man påstår tillhöra den mycket obestämda och obestämbara kategorien af Aftonbladets anhängare; att vidare göra en tidning ansvarig för hvad en enda bland dess förmenta anhängarev förmenas hafva yttrat; och slutligen söka at välta det förhatliga, som yttrandet kan innebära, på hela det liberala partiet. Lyckligtvis äro vi öfvertygade, att Svenska Tidningens försök att fiska i grumligt vatter skola aflöpa fruktlöst, och vi vilja gifva henne det rådet, att då hon härnäst mec salvelsefull min vill draga hycklarekåpan pi, bör hon komma ihåg att det icke är rätt välbetänkt att låta den falla af redan innan hon hunnit till slutet af sin artikel.