Aftonbladet – 24 augusti 1859, sida 2

lige minister, som så länge hållits i fångenskap af Ludvig Filip — på hvad grund skulle vara svårt att utreda, om icke genom styrkans rätt. Harold och Harry, som äfven blifvit försedda med hästar, följde truppen, men den scen vi. nyss beskrifvit hade tilldragit sig med den hastighet, att ingendera af dem märkte Toms och Williams frånvaro, hvilka fallit i bänderna på Rodils soldater. TrEDJE KAPITLET. Är detta vänskap? Fy, ni borde blygas; En nattlig tjuf, en skälm, för galgen mogen, Oss skulle visat mera artighet. Gam. skådespel. I det ögonblick, då de båda vännerna gingo öfver gränsen, hade de tillsagt sina tjenare att förena sig med det första parti de sågo, i den öfvertygelse att de endast hade vänner för sig, och de stackars ynglingarne följde tillsägelsen endast alltför noga; ty i stället att förena sig med carlisterna, sprungo de till en trupp christinos, hvilka, oroade då franska förposten gaf eld, hastigt gripit till. vapen. I stället för ett bjertligt emottagande, som de väntat sig, stöttes de omkull med muskötkolfvar och fängslades så hårdt, att allt motstånd var förgäfves. Deras tillfångatagare, som trodde sig hafva ertappat alla flyktingarne, och ej hade lust att komma i handgemäng med de fiender, som de visste skulle finnas i närheten, marscherade med siffpris till Lecaros, der Rodil och hans armå voro stationerade. Förgäfves försäkrade fångarne dem, att de vore vänner: hvarken officeren, som kommenderade truppen, eller bans män förstodö dem. Toms hotelser om hans herres vrede hjelpte ioke heller, och hans kamrats ännu kraftigare invändningar lemnades utan afseende,