Aftonbladet – 24 augusti 1859, sida 2

— Af Svensk Författningssamling har i dag utkommit n:o 39, innehållande K. M:ts kuhgörelse angående gångbarheten af nya riksbankssedlar å 1 rdr riksmynt. — — En för ej längesedan till Göteborgs domkapitel ingifven besvärsskrift från en folkskollärare i Halland, nu meddelad af Göteborgs Handelstidning, ådagalägger ytterligare behofvet af en verksammare inspektion öfver folkskolorna i många trakter af landet än den, som nu är anförtrodd åt församlingarnes pastorer. .I denna besvärsskrift anför klaganden, klockaren och skolläraren Bäckman i Gällinge och Idala, huru församlingarnes skola, som är ambulatorisk, löper fara att bli husvill, emedan församlingsboerna, stundom med störar och stänger, visa bort skolläraren, då han med sin trupp af skolbarn infinner sig i byarne för att för en vecka der uppslå den nomadiska skolan; huru nödiga bänkar och bord samt alla undervisningsmaterialier saknas; huru pastor, kyrkoherden Wallberg, långt ifrån att egna skolan den idkeliga tillsyn och omvårdnad honom som inspector åligger, aldrig, ej ens vid examina, besöker skolan; huru han, i stället för att understödja skolläraren i hans bemödanden, på allt sätt trakasserar honom. Så hade pastor tillika med skolstytelsen vid Bäckmans tillträde till de förena !e tjensterna vägrat anskaffa honom bostad, förhållit honom den lön, han enligt lag egde att som minimum uppbära, samt, då skolläraren under sitt kringirrande lif ådragit sig en sjukdom, afsatt honom, oaktadt han af denna anledning fått sig beviljad tjenstledighet. Dessa skolstyrelsens åtgärder hade dock af domkapitlet blifvit upphäfda. Bäckman omtalar derefter, att det af honom såsom skollärare fordras, att han skall alla dagar i veckan, från kl. 8 till 12 förmiddagen och från 1 till 5 eftermiddagen, läsa med barnen, utan någon rastestund på föreller eftermiddagen. Han anhåller derföre om ändring uti detta oefterrättlighetsförhållande, hvars orimlighet och otjenlighet man lätt fattar, och begär att slippa läsa i skolan mer än sex timmar pr dag, fem dagar i veckan, samt att erhålla två månaders ferier pr år. Om något ytterligare bevis behöfdes för att visa, huru litet denne pastor — och han har många sina likar i landet — förstår att uppfatta sina skyldigheter som skolinspektor, är följande mer än tillräckligt. I den förklaring, som med anledning af skollärarens besvär blifvit honom affordrad, yttrar nemligen hr kyrkoherden på en gång naivt och karakteristiskt: Då rotarnes antal i begge socknarne icke medgifver mer än 5 å 6 veckors läsning under året i hvarje rote, synes väl ock tiden i möjligaste måtto böra användas, och icke 4, af året, enligt Bäckmans förslag, kunna afstås åt skollärarens maklighet. — Vidare vill Bäckman, att jag skall resa omkring i byarne på nära ofarbara vägar, dit han kan gå, för att närvara vid rotförhören och hålla tål, hvartill min tid omöjligen räcker; — och skulle troligtvis Bäckman sjelf med verkställigheten af detta påyrkade förhållande snart blifva missbelåten. Dessutom hafva ledamöterna i skolstyrelsen sig ålagdt, att hvar i sin rote tillstädesvara, så ofta möjligt är, — i egenskap af inspektörer. Hvilka vedervärdigheter skolläraren har att utstå för att skaffa skolan rum under dess oupphörliga flyttningar skildras ganska målande i den motförklaring Bäckman härpå afgifvitb Att skolan, såsom i min besvärsskrift säges, yttrar han, verkligen kan löpa fara att, i brist af det minsta anordnande från skolstyrelsens sida, huru skolan skall flyttas åboerna emellan, blifva visad på dörren, är tyvärr icke endast en möjlighet, utan en sorglig verklighet. Då skolan i sistlidne April månad var i Stockareds rote och i 8 dagar hållits. hos Lars Larsson derstädes, skulle skolan efter vanligheten flyttas till skolstyrelseledamoten (äfven, enligt. pastors förklaring, skolinspectorn.), åboen Olof Johansson i n:o 3 samma by. Jag begaf mig då, åtföljd af 15 stycken skolbarn, till nämnde åbo, men afvisades af honom, skolinspectorn eller skolstyrelseledamoten, som för tillfället var beväpnad med en stång, under förklarande, att hvarken skollärare eller barnen fingo komma under hans tak. I hopp att hos nästa i tur varande åbo få inhysa skolan, begåfvo vi oss dit, men blefvo äfven der, fastän vänligt, afvisade, af anledning att dess enda rum i huset (en ryggåsstuga) var mer än vanligt upptaget. Hos den tredje blef skolan ändtligen inhyst för veckan.,