Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 3

om det emottagande han rört. Upp i bergen nu, mina gossar) tillade han; och skulle vi blifva öfverfallna, så må vår första tanke vara för dem, som förlitat sig på baskiska mäns heder och trol! z Karlarne svarade med ett utrop: Viva el rey I och hela skaran — deribland äfven Clement, som ej vågade återvända till Bayonne, efter att hafva bedragit styrelsen och visat sig som carlist inför de franska postiljonerna — började stiga uppför bergpasset, samt voro inom några minuter fullkomligt dolda för deras blickar, som möjligen kommo framåt vägen. En enda af smugglarne stannade qvar, en smärt, rörlig yngling, som, att döma efter utseendet, tycktes ega en stenbocks vighet öch snabbhet. Utan att visa den ringaste tvekan eller fruktan, grep han bössan, :som han bar öfver axeln, och hukade sig ned bakom et stort granitblock, kring hvilket den smala vägen krökte sig i en skarp vinkel. De hade icke hunnit långt, förrän ett skarpt, skrällande ljud hördes. Mannen, som blifvit lemnad efter, hade skjutit. Harold kastade en frågande blick på den, som gick honom närmast. Smuglaren ryckte på axlarne och hviskade namnet: Oufray, Hvarje annan stund än denna skulle Harold hafva stannat, för att lyssna till den underbara verkan af skottet, hvilket besvarades af ett hundrafaldigt eko, upprepadt med en sådan snabbhet, att det snarare ljöd som ett hånskratt af naturen, midt i denna omätliga öcken. Ett mord har blifvit begånget, sade han till sin vän Harry, ett mord, utan gagn och rimlig orsak; hurudana följderna än må blifva, så har jag fast beslutat att vid första möjliga tillfälle, lerna dessa män., Du har rätt, svarade hans följeslagare, med lägre röst; det ingick ej i vår förbin