Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 3

delse att, om också blott såsom vittnen, deltaga i utförandet af ett brott. ; Flyktingarnefortsattesin vandring under flera timmar öfver skrofliga klippor, mellan hvilka; djupt nere i de trånga dalarne, gamla, knöliga kastanier höjde sina kronor, fulla af taggiga frukter. På höjderna ofvanför såg man getter och spanska långulliga får beta af det sparsamma gräset, som vexte mellan klipporna — dessa klippor, hvilka stego upp högt ofvan. gångstigen, somliga slutande sig i höga, lätta spetsar, andra vältade öfvet hvarandra, Hotande att begrafva vandraren under sina ofantliga massor. ; . På högsta punkten af vägen gjorde skaran halt för. att taga några förfriskningar; vakter blefvo. utställda på flera ställen för att-förekomma öfverrumpling, hvarefter. den gamle mannen med stor vördnad hjelptesned af mulåsnan och en beqväm plats ordnades för honom af smugglarne som bredde sina jackor på marken. . Han bjöd Harold och Harry att dela den med sig. . Ni ser, senhor, sade anföraren, i det han pekade på reskofferten och öfriga saker, som blifvit tagna af packåsnorna, för att dessa skulle få beta — ni ser att jag hållit mitt löfte ; icke en enda fattas. Harold svarade intet. Ni är förtörnad till lynnet,, anmärkte Leon: Jag är ovan vid brott. Brott! upprepade den förre med både högdragenhet och förvåning i rösten. Jag förstår er ej. Jag är icke skyldig konungen i Frankrike någon tro och huldhet och vore jag det väfyeny så. kunde aldrig Ludvig Filip vara min könung. Jag har blott begagnat mig af den rätt hvarje friboren man eger, att åter