Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Erigsrättsmålet mellan kapten H. Broberg samt kaptenen G; M. v. Arbin och löjtvant Blom: stedt vid Wendes artilleri. Då denna rättegång först anhängiggjordes. meddelade vi de till krigsrätten å ömse sidor ingifna handlingat. Sedan samtliga ransakningsbandlingarne sedermera blifvit för målets afdömande till krigshofrätten öfverlemnade; ar saken nu så långt avancerat, att krigsfiskalen afgifvit sitt slutpåstående, hvilket blifvit ofvanhämnde officerare, för förklarings afgifvande, kommuniceradt. Saken har tagit den märkliga vändning (hvilket väl kunde förutses af alla, som om förhandlingarne i målet tagit någon närmare kännedom), att åklagaren yrkat: ansvar å käranden, kapten Broberg, på samma gång han anser de båda af honom tilltalade officerarne böra från allt ansvar i målet frikännas. . Det saken klart utredande memorialet lyder sålunda: Krigsrätten vid Wendes artilleriregemente har till krigshofrättens omedelbara afdömande öfverlemnat särskilta undersökningar angående af kaptenen Heribert Broberg dels emot kaptenen Gustaf Magnus von Arbin, dels ock emot löjtnanten Magnus Ludvig Blomstedt, alla vid berörde regemente, gjorda anzsifvulser: Emot von Arbin, att hafva inom och utom regemeitet hemligen förtalat Broberg samt, för attnedsätta dennes anseende, förevisat bref, till hvilka Broberg skulle vara förfåttare; samt emot Blomstedt att hafva vid flera tillfällen genom ofördelaktiga och förnärmande yttranden sökt nedsätta Brobergs anseende och från hans sällskap och umgänge aflägsna regementets subalternofficerare. Dessa begge mål, ehutu hvar för sig vid krigsrätten behandlade, ega, enligt krigsfiskalsembetets tankar, Så nära gemenskap, att de, samtidigt anhängiggjorda och på krigshofrättens pröfning beroende, också lämpligen böra i ett sammanhang till afgörande företagas. Emot kaptenen von Arbin har nemligen vid en närmare utveckling af angifvelsen blifvit påstådt, att han skulle inom och utom regementet omtalat, hurusom Broberg emot von Arbins anförvandt, f.d. löjtnanten Axel von Arbin, betett sig högst skamligt derutinnan, att Broberg, för att utpressa penningar, hotat att förråda ett honom gifvet ömtåligt förtroende, hurusom kaptenen von Arbin skulle hafva förevisat bref; undertecknade med Brobergs namn och, ehuru i sig sjelfva intet sägande, likväl, sammanställda thed den muntliga berättelsen, egnade att bibringa öfvertygelsen, att omförmälda, berättelse vore sanningsenlig; hvilket allt innefattade sådant hemligt förtal, som duellsplakatet belägger med särskilt straff. Och har Broberg vidare emot von Arbin angifvit; att denne skulle uppgifvit och omtalat; hurusom Broberg skulle hafva lätit af assessorn C. W. Carlsohn oqväda sig med tillmälet fähund, antingen såsom helsning från någon annan eller såsom ett Carlsohns eget uttryck: Angifvelsen emot löjtnant Blomstedt innefattar också, att denne under slutet af 1857 och under loppet af år 1858 skulle för flera personer uppgifvit och omtalat, att Broberg. på ett dåligt sätt förhållit sig emot f. d. löjtnänten von Arbin; att bref, skrifna af Broberg till -bemälde löjtnant; skulle finnås;som vore för Broberg komprometterande, och att Broberg låtit på ofvannämnde sätt af assessorn Carlsohn oqväda sig; hvarförutan Blomstedt skulle vid åtskilliga tillfällen och på olika ställen sökt inverka på regementets subalternofficerare, för att förmå dem: att undvika Brobergs sällskap. Kaptenen von Arbin öch löjtnanten Blomstedt hafva begge förnekat sig vara utspridare af de rykten, som i angifvelserna afses; men att dessa rykten,särdeles angående kaptenen Brobergs beteende emot löjtnanten von Arbin, varit allmänt gängse och utgjort föremål för samtal emellan de: tilltalade och deras kamrater, är både medgifvet och genom flera vittnens berättelser ådagalagdt. Det är likaledes af vittnen bestyrkt, att detta rykte varit gängse redan år 1856 under en tid, då kaptenen von Arbin vistades utrikes, och före den tid, då, enligt angifvelsen, löjtnanten Blomstedt skulle hafva omtalat det beryktade förfarandet. Vidare är af flera vittnen intygadt, att, sedan kapteden von Arbin till riket återkommit, han, på uppmaning af flera kamrater, från sin anförvandt, ofvanbemälde löjtnant von Arbin, begärt upplysning angående kapten Brobergs beryktade förhållande till löjtnanten von Arbin och på sanningsenligheten af samma rykte erhållit bekräftelse, bland annat, genom tvenne bref, skrifna med Brobergs handstil och med hans namn eller signatur undertecknade samt innehållande kraf på penningar, med -hotelse att-i annat all genom Stockholms skandäålpress offentliggöra ett jeminadt förtroende; och hade, efter hvad ett vittne bestämdt intygat, det ena brefvet desto hellre utmärkt, att Broberg sjelf ansett sig hafva handlat skamligt, som han i ett posteriptum anhållit om föråtelse för sitt handlingssätt och såsom ursäkt förevarit, att han dertill tvingades af omständigheterna, snär hans heder och existens stode på spelj såvidt nan: icke på utsatt tid kunde anskaffa penningar. Kaptenen Broberg har undandragit sig att afgifva vestämdt yttrande, huruvida de omvitthade brefven rord af honom skrifna, och då löjtnanten von Arbin, anledning af en utaf kaptenen Broberg genom Chritianstadsbladet till honom gjord offentlig-uppmaning att yttra sig öfver det gängse ryktet, förnyade gån ser erbjudit kapten Broberg att till en kompromiss, relst af officerare, hänskjuta frågan om deras inbörles förhållände och att till pröfoing af denna: kom;romiss afgifva det äskade yttrandet, har kaptenen Broberg vägrat att på ett sådant förslag ingå. I fräga åter om det tillmäle af assessorn Carlsohn, om kaptenen Broberg skulle hafva fördragit, före commer icke heller någon bevisning, hvarken ati captenen von Arbin eller löjtnanten Blomstedt sått verättelsen derom i omlopp eller till spridandet derat bidragit; men väl att kaptenen Broberg sjelf, genast lagen efter det tillmälet skall blifvit fatdt, infunnit ig hos dåvarande regementsbefälhafvaren och anmäl: len timade händelsen samt förbundit sig att oförlröjligen. förskaffa sig: och för. regementsbefälhafvaen och kamraterna framlägga en skriftlig förklaring som ådagalade, att det sårande tillmälet härflutit ai missförständ, hvilket Brobergs åtagande likväl sedernera ickej hvarken enligt undersökningens föranlelande eller såvidt Broberg sjelf påstått, blifvit af onom fullgjordt, ehuru mera än två år förflutit selan det förnärmandö yttrandet skulle i ettstort samväm blifvit fäldt. s Vid sammanfattning af hvad de hållna undefsök vingarne gifva vid handen har krigsfiskalsembetet cke kunnat undgå att anmärka, hurusom, i stället ör den bevisning, hvilken af kapten Broberg skola: örebringas till stöd för hans angifvelse och anspråk else för förmenta hederskränkningar, all ndigheter öndast fjenat till att: ådå uvaron af allvarligt bemödandeatt bring: utredning sjelfva grundlösketen: af d