Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 3

Harold. Jag har ett par befallningar att gifva dig, som jag förlitar mig på att du skall utföra med yttersta noggrannhet. Jag skulle tro, att ni kan lita derpå, sir, svarade ynglingen meå en uppmärksam min. Den första, fortfor hans herre, är att du skall bemöta kuriren med den största aktning och lyda hvarje: tillsägelse afhonom, lika noggrannt som om den vore af mig. Den andra, att du skall befria honom från allt besvär med våra saker och reskoffertar och icke yttra någonting rörande honom till värdshusvärdarne, hvad helst du må se eller höra. Har ingen fara, nådig-herre,, svarade Tom. Allt hvad han eller någon annan skulle kunna locka af mig måste meddelas i en axelryckning, och den slugaste, fransman i verlden måtte väl inte kunna inhemta mycken upplysning deraf, då jag sjelf icke vet någonting. Skicka in den främmande herren till mig, sade Harold. Skicka in — hvilken ? Kuriren, menar jag, svarade hans herre, rättande sig. Tom drog andan med: ett så skärpt ljud, att det kom så nära en hvissling som åktningen möjligen kunde tillåta. Han var en fyndig yngling, och ordet herre? gaf honom en lösning på gåtan. Några minuter derefter hördes en sakta knackning på dörren, och en högväxt mar af ett vördnadsvardt utseende steg in: Det låg någonting så utmärkt i denna persons ge. retade dorirtryck han Tam) då ban tillsade Både Harry och Hade; de reste sig oril) frin 8 na platser, då han nalkades till midten af rummet. : Tagen plats, mina herrar,,tsade han; till orhot g