Aftonbladet – 19 augusti 1859, sida 2

illdelats en fruntimmersbyrå, förfärdigadZaf pigan Vendla Holtzberg i Stora Vångertt, hvarjemte ett af vederbörande prisdonare undertecknadt diplom utdelades för en niniaturångmaskin, förfärdigad af skolgossen ?. O. Liljequist från Kalmar. — I Helsingborgs-Posten skrifves: Så krigiskt var det icke på flera år sett ut som det för lärvarande gör —i Oresund. Krigsskeppunler åtskilliga nationers flaggor korsa hvaranIra nästan dagligen, hvarom man ständigt underrättas: genom salut från skeppen och ronoborgs fästning. Svenska örlogsbriggen Nordensköld? har ett par dagar legatför ankar Sundet. Konungen af Danmark gjorde i går mbord på sitt Iustångfartyg ?Falken? en kryssur i Sundet och helsades med kanonsalut från ronoborgs fästning och svenska briggen ?Norlensköld?. — Korvetten Jarrämas inkom på Karlskrona edå från Köpenhamn den 9 dennes. och afeglade åter den 11 till :Östersjön... Samma lag den: 9:de. inkom skonerten Activ från Malmö. Den 10:de anlände norska ångfartyret. Widar från Stockholm och afgick samma lag till Kristiania. Den 1l:te inkom skoneren IAigle från Malmö. — Från seglationstidens början till och med len 31 Juni detta år ha nedannämnde partier pannemål utskeppats från Söderköpings tullsammare vid Mem, neml. 448 tunnor hvete, NY, str råg, 82 tr ärter, 334 tr korn, .0,86334, tr blandsäd och 21,592 t:r hafra, ler tillsammans 33,878 tunnor. — Svenarums. församling har beslutat inätta ett sockenbibliotek, hvartill en inom föramlingen boende allmänt aktad person skänkt 300 rdr såsom grundfond, hvilken församlinsen åtagit sig öka genom frivilliga bidrag. nköp af lämpliga böcker skall företagas så nart stadgar för bibliotekets vård och handvafvande hunnit uppgöras. ee — I Helsingborg hölls den 11 dennes ett jernvägsmöte, om hvars förhandlingar Öresundspösten meddelar följande redögörelse: Stadens invånare voro i går kallade till allmän rådstuga, enligt. anmodan af ryttmästaren Tornårnjelm, för att höras i fråga om en bibanas läggande rån Helsingborg till stambanan. Sedan magistratens ordförande, borgmästaren Wejlander, tillkännagifvit, att, alldenstund en mängd äfven utom staden boende personer infunnit sig för den vigtiga frågans behandling, det måhända vore lämpligast att först bålla ett allmänt möte, hvari alla kunde deltaga, hvarefter stadens invånare. särskilt kunde öfverlägga och besluta, och. detta förslag blifvit bifallet, anmodades ryttmästaren Tornerhjelm att som: ordförande leda öfverläggningarne under det allmänna mötet; som öppnades med en redogörelse af ordföranden rörande frågans ställning och orsakerna till att den så länge hvilat. I den diskussion, som derpå följde, deltogo riksdagsmannen Nils Olsson, konsul Eneman, possessionaten Nordin, riksdagsmannen kantor Rosenberg, handlanden Suell, konsul Rooth, tullförvaltare Zellinger, gördelmakaren Hallberg, handlanden P. Olsson, brukspatron Bock, häradshöfding Wåhlin, snic-. karen. Strömberg m. fl., af hvilka flertalet med värma förfäktade .en Helsingborg—Finjabana. såsom den för staden och orten fördelaktigaste, hvaremot synnerligast hrr Nordin och Rooth framhöllo. svårigheterna att åstadkomma en cirka 6 mil lång nordostlig bana, då -deremot en sydbana: vida lättare skulle kunna läggas, enär den komme att blifva kortare och skulle dragas genom mindre kuperade samt mera odlade och -välmående trakter. Bland nya argumenter mot nordbanan var hr Nordins anmärkning om svårigheten att få en bangård dertill, om man: ej ville lägga den på höjderna; hvarigenom man nödgades begagna särskilt transport mellan hamnen och banan samt tvärtom, och ryttmästaren Tornerhjelms yttrande, att den något längre inomlandsomvägen, som en sydbana, medförde för handeln, uppvägdes af fördelen Att i Helsingborg vara Danmark (samt en eventuel Helsingör—Köpenhamnsbana), England, Holland 0. s. v., med hvilka länder Sverge har sin mesta handel, närmare än Landskrona och Malmö äro det. De skäl, som för den nordostliga banan androgos, voro många och specielt för :staden Helsingborg och orten särdeles talande. Efter flera timmars diskussion stannade mötet vid det beslut, att så väl nörra och nordöstra som södra orternas befolkning borde på möten höras i saken. För detta ändamål valdes tvenne komiteer, en för den norra och en för den södra banan; Dessa komiteer anmodades genom sockenstämmor, möten 0. s. Vv. söka inhemta så fullständiga upplysningar som möjligt om de projekterade bansträckningarnes resurser och folkets benägenhet för jernbananläggning, insamla medel för undersökningar samt bereda aktieteckning efter 100 rdr rmt pr aktie. Derjemte be stämdes, att komiteerna borde till den 28 Sept., då ett allmänt möte åter skall hållas, hafva inkommit med de upplysningar och resultater, som de kunnat framkalla: Beträffande den finansiella delen af frågan, ansåg ran sig böra lemna den å sido tills komiteerna inkommit med sina betänkanden, hvarefter man först trodde sig kunna afgöra, hvilken bansträckning som vore möjlig att få lagd. Ordföraren upplyste emellertid, att man redan hölle på attinleda underhandling med det aktade engelska jernvägsanläggningsbolaget Peto, och förslagsvis åsyftade, att få detta bolag att taga en tredjedel af aktierna, genom subskription anskaffa en tredjedel och den återstående tredjedelen möjligen genom statsanslag ellersstatslån. Nämnde jernvägsentreprenör hade ock erbjudit sig att gratis undersöka förnbantertängon för den händelse han blefve intressent i banan. Sedan det allmänna mötet afslutats, hördes stadens. röstberättigade. invånare, huruvida de af statskassan skulle vilja anslå en viss summa för jernvägsundersökningen. Man. kom -härvid till det resultat, att man -ejborde begagna af stadens medel för detta ändamål; utan, i likhet med hvad förut härstädes skett, härför såmla frivilliga bidrag. Den samma; som ansågs komma att behöfvas för undersökningen åt Finja, var 3000 fdr rmt; den södra bansträckningen (Landskrona —Eslöf) har redan för flera år sedan blifvit af engelsmännen undersökt och kartor deröfver uppgjorda. Af alla tecken att sluta, har intresset för jernvägssaken under de sednare åren betydligt vuxit, hvilket ger oss anleduing till den glada förhoppning att, om otaddne invånara as enlittra sie i nartier. och landt.