Aftonbladet – 19 augusti 1859, sida 2

ÖRON RÖR RE gå AO NN EI TAN sö. VN Af hvilken ?s år Fv ; Af den iman, söm jag en gång tfödde vara min vän, men hvilken jag nu misstänker icke endast att hafva bestulit mig på mitt arf och förledt min-tjenarinnatill oredlighet; -men äfven för den afskyvärda osanning, hKvarigenom en skugga blifvit kastad på mitt anseende. Mitt namn har blifvit förenadt med en mans, som jag aldrig sett. Det har blifvit påstådt att jag lånat honom penningar, som jag aldrig egt, och det bör äfven sir John Sellem ganska väl veta Det. kan säkerligen icke vara er mening att påstå; det denne aktningsvärde man skulle hafva något gemensamt med den intrig, för hvilken ni säger er hafva varit ofter? utropade domaren, . För min egen räkning, har jag intet tvifven i detta fall, svarade den faderlösa, unga flickan 3 stölden af juvelernå, min sista tillgång, utfördes af hans kassör och min tjenarinna; Beskyllningarne emot min heder komino från samma håll; utomdess vill jag nämna, att samma dag jag kom till Ödehus, såg jag i rummet en silfverkanna med sir John Sellems vapen. Jag har uppstigit från min sjuksäng,, tillade den unga flickan, med djup rörelse, för att rättfärdiga det namn jag ärft efter min far — för att bevisa att det icke blifvit. fäckadt genom någon låg handling af mig; hade det varit min dödsbädd — som mina fiender. önskat — så skulle mina ord varit desamma som nu. Sedan hon sagt detta, öfverväldigades den stackars flickan så af sin rörelse, att hon måste föra in uti ett inre rum, tilldess hon bemtat sig nog, att-kunna återvända hem. En sådan berättelse, aflagd sinför en af hufvudstadens polisdomstolar, gaf ett rikt ämne för tidningsartiklar, isynnerhet som parlamentet icke var samladt och således ingenting