Aftonbladet – 18 augusti 1859, sida 3

svarade den unga mannen; miss Cheerly skall resa ut på landet, om hon så önskar, och du skall följa henne och vårda henne. Jag är hjertligt trött vid London och har, som jag förut sagt dig, hundra pund. som min farfar lemnat efter. sig. Jag har väl nödgats använda något deraf, men ej mycket och — Nej, Kit, nej,, afbröt hans åhörarinna. Det får icke hända att vi skulle begagna oss vidare deraf; hur skulle det då gå för dig sjelf? v För mig! Åh, jag följer naturligtvis med er, svarade den förre. Ändock förstod ej den stackars flickan hvad han menade. vå Du glömmer hur hårdt verlden dömmer, anmärkte hon. Hvad behöfva vi bry oss om verldens dom ? upprepade Kit med värma; jag me: nar derföre icke att vi alldeles böra sätta oss öfver den, fortfor Han, men böra vi väl fästa någon vigt dervid, då vårt eget medvetande säger oss. att vi göra hvad-som är rätt? Och i alla fall — den -må vara huru sträng som helst, så begriper jag ej huru den skulle finna något ondt uti att man och hustru reste tillsammans, eller att ett ungt fruntimmer reste under deras beskydd. — Hör. mig Nancy,fortfor han och fattade hennes hand; du vet att jag älskar. dig ömt; och att min kärlek är starkare än min aktning för dina grundsatser och din karakter. Du har sett bevis på din makt öfver mig och yet äfven, att jag till någon del öfvergått till dina åsigter i religiöst afseende. Buifmin hustru och lita på en hederlig mans ord, att du aldrig skall få skäl att ångra det val du gjort. . . : . Det låg en-manlig uppriktighet i hänstöst;, då han framställde detta anbud, öch derjemte en vördnadsfull: beundran, så smickrande för en qvinna, att om Nancy tvekade, så var det blott för ett ögonblick. Hon ville tala, men blyghet och erkänsla gjorde hennestum. Hon lade tyst sin hand i hans.