Aftonbladet – 18 augusti 1859, sida 2

bördshuset, af hvars 30 sängar 18 begagnas till klinisk undervisning för läkare och der: år 1858 föreföllo 573 barnsbörder. Kliniken för syfilis, vid hvilken ingen tjenstgöring ännu är ålagd de ståderande, är öppnad på kurhuset, som omfattar 180—190 sängar, och på hvilket under år 1858 vårdades 1268 patienter. Att undervisningsämnena varit färre vid fakulteterna än vid institutet, faller af sig sjelf, enär de förre haft vida fåtaligare lärarepersonal och jemväl. kortare läsectid. Sedan komiterade:vidare beskrifvit den medicinska studiikursens nuvarande gång och inrättning 7? särskilt vid fakulteterna och särskilt vid institatet, lemna de följande öfvertygande framställning om olägenheterna af medicinska. undervisningens. nuvarande organisation: ; Stora och med skär öfverklagade hafva varit och äro ännu de olägenheter, som härflyta ur den medicinska undervisningens nu anförda organisation i vårt land. Denna dess bristfälliga inrättning har utöfvat och utöfvar fortfarande sina skadliga inverkningar på så väl läroverken och undervisningen, som på lärare och lärjungar. :Såsom sjelfva hufvudfelet dervid wåga komiterade :betecknas-att derigenom blifvit åtskildt hvad somraldrig utan olycksbringande följder kan åtskiljas i en vetenskap af sådan natur som medicinen är, nemligen teori och praxis. Medicinen är en empirisk vetenskap; dess. föremål menniskans och menniskoslägtets hela organiska lif. Den hemtar sitt innehåll från iakttagelse af lifvet, såväl under normala sor abnorma förhållanden. . Denna iakttagelse, denna erfarenhet bildar den lifskälla, hvarifrån alla den medicinska vetenskapens grenar draga sin näring. Medicinen är tillika en praktisk vetenskap, och detta kanske mera än någon annan; den måste framträda i handling, såvida den skall kunna sträfva att nå sitt högsta mål: :mildrandet af det menskliga eländet och befordrande: af lifvets seger öfver sjukdom och död. Utan denna praktiska betydelse förtjenar medicinen icke sitt namn. Om redan förut förståndets ledande och ordnande verksamhet varit nödvändig för att till ett vetenskapligt helt sammanföra de spridda erfarenheterna, så blir den det i-ännu högre grad, då det gäller att, på grund af vunnen erfarenhet, i handling realisera vetenskapens resultater. Denna håndling framkallar i sin ordning verkningar eller företeelser, och det är efter dessäs beskaffenhet som erfarenhetens riktighet måste bedömas. Men om således den praktiska verksamheten behöfver den teoretiska, så fordrar å andra sidan äfven den sednare ovilkorligen att oupphörligt ledas och kontrolleras af erfarenheten och isymnerhet den erfarenhet som vinnes genom handling, hvilken här utgör den rätta pröfvostenen för en mellicinsk teoris Halt Saknas denna praktiska erfarenhet; -förirrar sig lätt forskningen i tomma spekulationer, hvarpå medicinens historia lemnar talrika bedröfliga exempel. Teori och praxis i medicinen äro således sammanvuxna till ett; de äro, så att säga, två sidor af sammaå-säk: utan teori blir den praktiska läkarebildningen routinigre och handtverksmessig; utan praktisk iakttagelse och verksamhet stelnar teorien till dogmatism och ordformler. Men ej blott mellan medicinsk teori och praxis eger ett sådant innerligt samband rum; det finnes äfven mellan medicinens särskilta vetenskapsgrenar, så att de allå behöfva hvarandra; förfullständiga hvarandra och icke kunna utan stor skada för det hela ensidigt bearbetas. Men om teori och praxis icke kunna uti forskningen ens tänkas fullkomligt åtskilda utan bådas skada, så kunna de ännu mindre utan förderfliga följder. söndras åt i undervisningen. — Detta nödvändiga samband saknas likväl i den nuvarande organisationen af våra medicinska läroverk. Deraf denna tillvitade ensidighet hos läroverken: iteoretisk riktning hos. fakulteterna; i praktisk hos institutet; deraf denna brist på samverkan mellan de båda sidorna! Mäktigt har äfven denna skilnad bidragit att hållå alla tre läroverken ofullständiga, ty en blick på deras ofvan meddelade lärarestater visar nogsamt, att de långt ifrån att vara fullständiga, ej ens kunna uppfylla detta anspråk med afseende på de riktningar, som de, hvar för sig, anses företrädesvis representera.. I detta afseende äro fakulteterna sämre lottade än institutet, ty flera af medicinens teoretiska vetenskapsgrenar, hvilka vid fakulteterna äro förenade på en lärares hand; hafvä numera vuxit ut till sådant omfång, att de ovilkorligen fordra sin egen lärare, , omhan skall kunna genomtränga sitt ämne och således. undervisningen göras rätt kraftig och fruktbringande. .Den tid är för öfrigt icke så synnerligen -aflägsen, då i medicine kandidat-examens område hufvudsakligen ingingo medicinens grundläggande och hjelpvetenskaper, ehuru eleven omedelbart derefter fick. börja sinä, kliniska studier. Följden blef, att-han då-till en början måste inhemta sjelfva elementerna af sjukundersökningen, hvilket upptog en god: del af tjenstgöringstiden, så att den undervisning, som der nder meddelades honom, blef vida mindre effektiv, än: hvad som hade varit fallet om dessa .elementer . förut hade: varit. undangjorda. — Men äfven institutets lärarekrafter äro ej heller fullt tillräckliga, och-detta, antingen man gör-afseende-på läkarebildningen i sin helhet eller endast på den praktiska sidan. Detta är för öfrigt ett ämne, hvartill komiterade längre fram återkomma. — Äfven för lärjungarne har omnämnda skilnad medfört åtskilliga praktiska oligenheter utom de väsentliga, som deras vetenskapliga utveckling genom undervisningens ofvan antydda, bristfälliga beskaffenhet är underkastad. De kunna icke fullfölja sin studiikurs på ett och samma ställe, utan-måste resa emellan det ena och andra läroverket, hvilket bidrager både till kursens förlängande och till förökande af dermed förknippade, ej obetydliga omkostnader. Dessutom ega de icke full kompetens, sedan de vid ettdera läroverket afslutat sin kurs, utan måste de för detta ändaniål underkasta sig en ny examen vid ett annat läroverk. Innan komiterade skrida till förslag om de egentliga medicinska studiernas ordnande, taga de i betraktande de förberedande studierna. De anse dessa böra isynnerhet omfatta naturvetenskaperna. Vigtigast anse de vara för den blifvande läkaren; att i hans förberedande2 kurs Hufvudsakligen ingår botanik och. zoologi, hvilka i ;flera afseenden ligga till grund för medicinen, — i fysiken, som förklarar vissa delar af anatomien och fysiologien, — i matemåtiken, som förklarar fysiken och mäktigt bidrager att utveckla omdömets skärpa, — i kemien,. hvilken vetenskap för patologien blir af allt större vigt, — i latinska språket; på hvilket ganska många medicinska arbeten äro författade, — samt i det grekiska, hvaraf någon kännedom är nödLR