Aftonbladet – 18 augusti 1859, sida 2

den, der Bet Amos blifvit undanskaffad — till och med hans nerver skulle ej kunnat uthärda detta sällskap. De hade ej länge varit i sitt gömställe, då den hvita hästen hördes:trafva uppför vägen. Kit och Charley bade: återvändt för att bortföra sin fånge. Deras Häpnad. var stor, då de funno att han flytt. Gossarne! De arma, gossarne! utropade Kit; Gud gifve att intet ondt händt dem Han talade så högljudt, att;Kelf och Watson, som voro i ett närgränsande rum, hörde hans röst och började ropa honom. Några ögonblick derefter voro de fria och berättade buru de blifvit öfverraskade och instängda af zigenaren. Kaptenens flykt var nu lätt förklarad, Som de icke hade något vidare attbeställa, lemnade de alla fyra stället, sedan de satt in hästen i stallet, och återvände; med raska steg till Charlton. Då de kommo; till: mrs Watsons bostad, möttes de af henne, som med fingret på munnen ålade dem tystnad; Sägen intet ord, sade hon, den, stackars flickan yrar; hvarje annan röst än Nancys gör henne alldeles utom sig.n Har doktorn varit, här? Ja.n Hvad säger han ? Att allt beror på stillhet och lugn. Jem skall bedja för henne, snyftade den stackars ynglingen. TRETTONDE. KAPITLET. N I skogens mörker, vid ufvens skrik; Vi reda en graf åt det bleka lik: Helsman och hang; följeslagare bibehöllo den, djupaste tystnad tilldess de ofvannämnde fyra :ersonerna aflägsnat sig, då de varsamt vågade sig fram från sitt gömställe, och efter att hafva stängt dörrafne föratt förekomma åll -möjlighet att blifva öfverraskade, följde de med sina blickar de bortgåendegestalterna; tilldess de försvunno -bortom gräsplanen: