Aftonbladet – 18 augusti 1859, sida 2

Det manifest om en allmän amnesti för politiska fångar och landsflyktingar, som i dessa dagar blifvit utfärdadt i Frankrike, är en välberäknad åtgärd af Louis Napoleon, för att under det officiella jubilerandet och de stora soldatupptågen omge sig med en nimbus af ädelmod och lita påskina, att han nu anser sin tron så befästad, att han ingenting mera har att frukta af sina bittraste politiska fiender: Ädelmodet är i sig sjelft icke mycket stort, då man besinnar, att största antalet af dem, som härigenom : skulle befrias från vi stelsen i Cayenne samt från en tvungen eller frivillig landsflykt, äro personer, hvilkas enda brott består deri, att de i December 1851 önskat att den: lagliga ordningen skulle upprätthållas mot en. menedisk usurpator. Föröfrigt återstår. att se, om icke den utlofvade amnestien är förenad med sådana vilkor af förödmjukande underkastelse, polisuppsigt o. S. V., att de något betydande bland de politiska landsflyktingarne icke kunna begagna sig af densamma. Ännu förljudes ingenting om den större frihet, som skulle, i sammanhang : med triumfhögtidligheternå; !emnas åt pressen. Den torde, såsom flera gånger förut, stanna vid att vara tllämnad. De med dagens poster komna franska tidningarne meddela hufvudsakligen endast om. förberedelserna: för de stora festerna. Om stämningen och förhållandenai Paris, som man .föga kan bedöma efter parisertidningarne, meddela vi nedanstående i sammandrag efter åtskilliga. korrespondentmeddelanden : Lägret vid S:t Maur tager för närvarande parisarnes uppmärksamhet : uteslutande i anspråk. De tappra krigare, som i tre månaders tid så lifligt sysselsatte deras fantasi, visa sig der i lägerlifvets egna förhållanden. Napoleon känner parisarne. Han har gjort klokt i att improvisera ett italienskt, läger i granskapet af hufvudstaden, ty många tycka nu om det korta kriget och den måhända ännu kortare freden, emedan de derigenom fått tillfälle att se ett så intressant skådespel. Det har kostat mycket blod och penningar, men derpå tänka icke numera den franska bufvudstadens lättsinniga och skådelystna invånare.