Aftonbladet – 17 augusti 1859, sida 3

På resa i Österdalarne färdas man ofta nog öfver elfven, än på färja, såsom vid Mora, än på flottbroar, som hafva en lösarm för fartygens genomfart. — Den ångbåt, som går på sjön Siljan, Heter Prins August; den har blott 14 hästkrafter öch måste, när vinden är emot, och de pråmar den bogserar äro lastade, arbeta halfva dagen eller mera för att komma fram; med god vind kan resan gå för sig på 4 timmar. Och den lönar mödan; öfverallt kring sjön är något som fängslar blicken: Gesundaberget i vester, det mest framstående af Morahöjderna; Björkberget i söder; Lerdalsoch Bergsängsbergen i öster; slutligen Leksands kyrkvik med leende stränder, och kyrkan i fonden. — Fartyget föres af en Leksandsbonde. Vare sig till sjös eller lands, får en resande i Dalarne utan svårighet all den upplysning han önskar. Dalkarlen och kullan. sjelfva vana att vandra, känna hvad värde en vänlig helsning, ett godt ord har för vandringsmannen. Och sällan skiljes man från en landsbygd med större både tillfredssällelse och saknad. T—m. t——.iei—— num