Aftonbladet – 17 augusti 1859, sida 2

TJUVGONIONDE KAPITLET. O, eviga Försyn! hur underbara De vägar äro, som du stakat ut Att skydda oskulden, att offret spara Och sätta gräns för ondskans makt till slut. 2 Drayton. Det uppträde, som nyligen: egt.rumymed Bet Amos, den synbara afsigt, som blifvit lagd i dagen att förgifva dem, och det-underbara sätt, hvarpå det blifvit omintetgjordt, hade på ett smärtsamt sätt förvissat miss Cheerly och hennes medfångar om faran af deras -belägenhet. Det var tydligt, att -de voro 1 händerna på den, som icke skulle tveka att begå hvilket brott som: helst, för att undgå följderna af sitt låga handlingssätt. E Det var väl sant att qvinnan i första utbrottet af sina nyväckta samvetsförebråelser hade lofvat bistå och beskydda dem; men skulle bon vara i stånd att bålla sitt löfte? frågade de sig sjelfva, och hennes förlängda frånvaro ökade deras tvifvel. ; Nancy var, söm läsaren lätt kan tänka sigi högligen upprörd. Bet egde synbarligen kännedom om hemligheten rörande hennes härkomst — lösningen till den gåta, som kästat en skugga öfver hela hennes lif. och som hon ville gifva allt för att vinna klarhet -uti.Ack, miss Cheerly, sade hon, tänk om mina föräldrar lefva! Om jag en gång skulle lyckas finna dem — emottaga deras välsignelse — höra dem kalla mig sitt barn. — Jag, som så länge ansett mig förskjuten från alla ömmare band! Jag skulle ej bry mig om hur låg detas ställning vorey tillade hon; äro de fattiga, skall jag arbeta för dem, äro de onda, skall jag bedja för dem; ack det vore dock så thjuft att ega en mor, en syster att älskal al SE Jag kan fatta edra känstor, stackars Nancy, och delar demp, svarade den fåderlösa.