Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 3

att 3:dje kåren först emot dagens slut hade skickat hjelp till den under Niel emot en öf verlägsen fiende kämpande 4:de kåren. På tal om slaget vid Solferino förtjenar det påpekas, att denna bataljs utgång mer och mer visar. sig bafva varit ett verk, icke af Napoleons fältherreförmåga, utan ensamt af generalernas rådighet och soldaternas ihärdiga tapperhet. Fransmännen blefvo öfverraskade, och enhvar gjorde hvad han kunde göra. Det försäkras i högre militärkretsar, att kejsar Napoleon icke vidtog en enda åtgärd eller utdelade en enda befallning, och att de 50—60 officerarne i hans generalstab förblefvo overksamma. Han red; utan att akta faran, från kulle till kulle, för att se hvad som hände, och lät det ske, som skedde; Märskalkarne och generalerna handlade på egen hand. Zuaverna hafva funnit rätta ordet för att beteckna slagets karakter; de säga nemligen: Bataljen vid Solferino har blifvit vunnen genom general Soldat.? ENGLAND. I anledning af hr Laboucheres upphöjelse till pärsvärdigheten berättar Examiner följande drag af sällsynt oegennytta af honom. Hans far hade vid den tiden, då de första jernvägsanläggningarne skedde i England, erhållit 30.000 såsom ersättning för den skada hans jordegendomar genom dylika anläggningar lidit; men då det efter hans död visade sig, att jernvägarne icke förorsakade egendomarne någon skada, utan tvärtom gjorde dem nytta, återbetalade hr Labouchere utan betänkande hela ersättningssumman. A TYSKLAND. Oaktadt såväl de militära som de civila myndigheterna i Frankfurt vidtagit åtskilliga mått ) och steg för att förekomma förnyandet af soldaternas excesser, ha likväl blodiga strider egt rum å gatorna den 8 och I dennes mellan preussiska soldater å ena sidan samt österrikiska och bayerska å den andra. Två personer lära dervid ha blifvit dödade, och 20 till 30 sårade befinna sig på lasaretterna. Äfven i Mainz ha dylika uppträden egt rum. Bayern. Tjugosju medlemmar af andra kammaren ha inlemnat ett förslag om en förbundsreform genom danandet af en centralmyndighet och folkrepresentation. Förslaget hänsköts till ett utskotts behandling. ÖSTERRIKE. Enligt en korrespondens från Wien skola alla försök att bilda en ny minister ha misslyckats, hvarföre hr v. Bach lärer komma att förblifva inrikesminister. ITALIEN. . Uti en korrespondens från Turin uppgifves såsom tillförlitligt, att den enda restauration, som vunnit bifall i Paris, är storhertigens af Toscana. För densamma arbetades allvarligt på diplomatisk väg, och kejsar Napoleon hade tillsändt konung Victor Emanuel ett egenhändigt bref, hvaruti kejsaren förklarar, att den gamle storhertigens abdikation och hans efterträdares beslut, att gifva folket en konstitution samt föra regeringen efter nationella grundsatser, måste medföra en betydlig -förändring i ställningen. Beträffande Centralitaliens förhållanden iakttager Piemonts regering en fullkomligt passiv hållning. Den har återkällat alla sina tjenstemän och kommissarier. Hr Buoncompagni hade lemnat Florenz, och i Bologna hade piemontesiske generalen Falcon, hvilken fungerat såsom piemontesiske kommissarien dAzeglios efterträdare, :nedlagt sitt embete, hvarefter regeringstyglarne fattats af öfverste Cipriani,-en beslutsam och klok patriot, som förut stått uti ett mycket intimt förh-lande till franske kejsaren. Huru sakerna komma att utveckla sig, kan ännu ingen förutse; men patrioterna hysa de bästa förhoppningar, emedan de uppmuntras genom Donaufurstendömenas exempel, hvilka till slut, trots den europeiska diplomatiens konferensbeslut, erhållit början till en gemensam styrelse. Påfliga regeringens hållning mot Piemont är fortfarande ytterst fiendtlig och gör all öfverenskommelse rörande förbundsfrågan omöjlig. Det frisinnade sardinska partiet utiSavoyen hade begagnat den förmodade sardinske tronarfvipgen prins Humberts och hans broders; hertigens af Aostra vistande uti Chambery, dit de höga gästerna anländt den 6 dennes, för att genom ett entusiastiskt mottagande af prinsarne protestera mot de separatistiska demonstrationer, hvarigenom önskningar om Savoyens annexxtion under franska väldet blifvit uttalade af en politisk fraktion. Från Turin berättas den 9 dennes, att podestan af Parma, Linate, afrest till Paris, för att hos kejsaren tillkännagifva samtliga parmesanska kommunernas beslut, att fordra Parmas anslutande till Piemont. Enligt ett telegram från Parma af den 8 Aug. hade piemontesiske kommissarien tillkännagifvit för muncicipalitetet, att han skulle afresa samt ämnade förse sin sekreterare, Manfrede, med oinskränkt fullmakt att regera i folkets namn. Denna åtgärd hade, i anseende till: dess olaglighet, gjort ett oangenämt intryck. Walen till nationalförsamling i Toscana hade försiggått med största. ordning. endrägt och värdighet. Alla de medlemmar af ministåren, som slutit sig till oafhängighetspartiet, bade blifvit valda till folkormbuds Centralitalienska förbundet hade utnämnt