Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 3

ill sin nya värdinna. Det var ett farligt, men nödvändigt steg, och mördaren beslöt sig ändtligen för att lemna kad ouset och u m. Först måste han lock undanröja I; som ban bar till en ällan eller aldrig Ugagnad källare, som sträckte sig på ett betydligt djup under byggnaden. : Hade natten varit mörk, skulle han nafva dolt det i kalkbrottet, men som det nu var klart månsken, var faran för stor äfven för hans nerver. s 4 Sedan han funnit plats för sin rysliga börda, och stängt källardörren, hvilken, enligt bruket . många gamla boningshus, var af jern, gick han till sitt rum, för att från sina händer utplåna hvarje spår efter brottet. Sedan detta väl var gjordt, lemnade han buset för att uppsöka zigenaren Jack. Stackars Kelf hade nu under mer än tjugofyra timmar varit en fånge -på:skullen-ofvanför stall t. Han påminde sig den ensliga cell, dit ban så ofta blifvit skickad under sitt vistande i fattigt uset — och hans barndoms fasor framträdde för hans minne. Han kände dem åter få makt med sig till trots för hans bemödande att undfly dem. Han skulle ropat på hjelp, om han vågat, men hans grymme herre hade hotat honom med den hårdaste aga, om han skulle våga uppgifva ett enda rop. I sin enfald ansåg han honom hela tiden stå nedanför och lyssna efter huruvida han lydde hans befallningar eller ej, och den arma ynglingen var öfvertygad, att hans tyranniske herre vid minsta:anledning: skulle komma upp: och bestraffa honom. Förgäfves sökte han någon sysselsättning. Han hade ingenting annat än de fyra väggarne i sitt fängelse att se på, ty det enda fönstret var en ruta på taket. För ett, så svagt förstånd som hans var denna pröfning verkligen svår. Då dagsljuset började försvinna och de tunga bjelkarne, som uppburo taket, kastade fantastiska skuggor på golfvet, ökades hans förfäran; denna obestämda skymning syntes honom ännu rys