jförtjenst, eller att hindra dem att sysselsätta sig med hvilket lofligt näringsfång som helst Jag har derföre påtänkt en förändring af lö drifveriförfattningen, äfvensom attiundanrödja en hop qvarstående hinder för försörjningsfriheten. (Dessa författningar kommo jemväl, den förra i Maj och den senare i December 1846.) Förbättringen af vårt lagverk, isynnerhet brottmålslagen, är mycket angelägen. Det förslag jag dertill framlagt för ständerna är utarbetadt af utmärkta män, och jag skull lyckönska landet om det blefve antaget. Me: det möter säkert mycket motstånd. Först sade man, att straffen deri vore alltför strävga; men sedan detta blifvit vederlagdt, ;föreger man att det penitentiärsystem, hvarpå deu nya strafflagen hvilar, bliralltför dyrt. Ja det är alltid dyrare att lefva i ett civiliserad: samhälle än i ett barbariskt, bvilket bör be sinnas äfven då man klagar öfver stigand: statsutgifter. Således är det sant att:de nyc fängelserna kosta mer än aflöningen åt någr: profosser, som dela ut spö, och äfven är dyrare. än svältkur på vatten och bröd; me: odugligheten af sistnämnde tvenne straff har erfarenibeten redan alltför mycket visat, och något annat måste derföre försökas. Beträffande civil-lagen yttrade konungen: av den icke vore färdig att framläggas i des: helhet och att detta måhända vore betänkligt. Den borde mera partielt antagas i enlighet med af tiden förändrade förhållanden. Atskilligt nämera öfverflödigt kunde borttagås, och :de luckor, som genom nya rättsförhållanden uppkommit, fyllas m. m. Hufvudsaken vore att regeringen hade en fast basis att bygga på; då kunde hon småningom sätta : verket både det ena och det andra goda; att brådstörta vore deremot icke tjenligt i ett land, der man hade så mycken vördnad för det gamla, endast för dess egen skull, som Sverge.