Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 3

Nåväl, det gagnar till intet att vi plåga oss sjelfva med obestämda färhågor,, säde miss Cheefly och sökte åtörvinna sitt lugn; det är en stor lycka att vi hafva sysselsättning, tillade hon, i det hon såg på den klädning Bet Amos lemnat qvar — att vi hafva arbete, sor hindrår tanken att svindla under alla plågsamma föreställningar, hjertat från att brista af förtviflan — arbete, kroppens och själens läkemedel. Sömmerskan satte sig bredvid henne vid bordet, och båda började med ifver sitt arbete; som de fortsatte med oförminskad flit ända tills aftonen. Då klockan var fem, kom Bet Amos in i deras rum med tebrickan. Det låg ingenting oroligt i Betineg utseende och sätt; tvärtom, hennes drag voro så kalla, ja stela som om de varit förstenade. Nu ären I säkert tröttar, sade hon, i det hon bhjelpte sina omisstänksamma offer att städa af bordet. Vi äro mera trötta af våta egna tankar, svarade Nancy, än af arbete; vi äro vana dervid. E Ja, ja, sade qvinnan; en kopp godt och starkt te skall göra er godt — mig gör det alltid så. I.skolen sofva lugnt och godt efter det. Jag önskar att jag äfven kunde sdfva — utan drömmar, tillade hon för sig sjelf. Med dessa erd satte hon sig ned och bör-! jade ordna tekopparne. : Miss Cheerly närmade sig bordet. Qvinnan i lade hastigt flera bitar Socker itvende köppsr, för att dölja några droppar af en svart vätska ur den flaska kapten Helsman lemnat henne — och hällde i något tå: Det är bäst att vänta någa miniuter,, säde hon; det är icke starkt nog. Det blef några ögonblicks tystnad, och den usla varelsen ände sitt hjerta slå våldsamt;