Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 3

—r—— ARR NRRAEEEEAROREAAAEN upprepa dem, talade han aldrig om dem ans, norlunda än som de goda fruarne. Stackars Kelf! sade Nancy under dethon satt och talade med miss Cheerly vid fönstret, genom hvars galler aftonluften trängde frisk in i rummet. Sedan hans herres återkomst har han åter förlorat mycket af sina begrepp. Jag fruktar vi ej hafva mycket att hoppas af honom., Tålamod och ihärdighet! svarade den unga: fliekan: vår fångenskap kan ej räcka för alltid. ch Det är icke detta som oroar migp, svarade sömmerskan. Hvad då?, Det sätt, hvarpå den skall upphöra,, sade den förra, som ej längre kunde förtiga sin oro. Åck, miss Cheerly. har ni ej märkt den min hvarmed qvinnan betraktar oss? Ibland finner jag ett uttryck, nästan gående till medlidande, öfver hennes hårda drag, då hon ser på mig. De, som ej hafva tvekat att beröfva oss vår frihet, skola knappt skygga för hvilka våldsamma medel som helst, att dölja sitt brott, Vid detta yttrande, som blott var ett eko af hennes egna, hemliga tankar, blef hennes kamrat i olyckan ytterligt blek — det föreföll henne som om någon ryslig bild, hvilken hon förgäfves sökt undvika, hastigt uppstigit inför hennes ögon. Vårt lif är i Guds hand,, svarade hon efter ett ögonblicks tystnad, i Hans, utan hvars vilja icke en sparf faller till jorden. Jag tror icken, fortfor bortankfall, att våra fender skola beröfva oss lifvet utan någon starkare bevekelsegrund än den, som förmått dem att afhönda , oss fribeten. Hade det varit deras afsigt, skulle de genast hafva utfört den) Det ena br der till det andra, fortfor Nancy ne nm Vi kunna sällan beräkna följderna at vårt första steg 1 det onda. Jag vill ej, jag skall. ej förtviflaly utropade miss Cheerlyl med fasthet och döljde siua egna farhågor, för att ujplifva sin väns