Aftonbladet – 12 augusti 1859, sida 3

Gör honom inte illa, ropade mannen godmodigt efter dem, hvars förluster varit ett mål för gyckel. Jag äricke ond på honom. Men zigenaren var det, och kanske hade det gått.gossen illa, om hans fiende lyckats få honom i sina händer. Det finnes en anda af skälmstycken och löjliga upptåg hos Londons gatpojke, som till hälften försonar hans oförskämdhet. Han har vanligtvis en skarp blick för det komiska och förenar räfvens slughet med apans odygd. Om den senare stundom bringar honom i någon svårighet, så hjelper den förra honom åter derur. Han har en lätthet att tala, som gör honom lika snar till anfall som försvar. Han har gjort mer än ett ordspråk populärt och genom sina anmärkningar bringat mer än ett bruk ur modet. Den flyende pojken, som ej var något dåligt exemplar af detta slägte, såg snart att hans förföljare kom honom allt närmare; han saktade farten utan att synas göra det, och just som zigenaren sträckte ut armen för att taga honom i kragen, bockade han sig hastigt Hed, och karlen föll framstupa öfver honom. I samma ögonblick var gossen åter på fötter och fortsatte sin flykt. Zigenaren var nu bragt till ett ytterligt ra seri, och med en ryslig ed ropadehan åt gossen att stanna, ett förslag, som denne var långt ifrån att vilja efterkomma. Nå, så tag detta och förbannelse öfver dig! ropade bofven och slungade sin tunga knölpåk, som han -bar i handen, efter honom med sådan säkerhet, att den hven tätt invid den flyendes hufvud. Förföljelsen varade ännu en stund, och det var! tydligt att mannens styrka skulle slutligen trötta och besegra gossen, hvilken, då han fann sig bårdt ansatt, sprang fram till en grupp af tre personer, som åsett denna kapplöpning. Låthonom icke slå mig! sade han, i det han! gömde sig bakom den förste, som ej var någon annan än vår gamle bekante Kit.Corling. Han vill mörda mig.,